Introduktion till reservoarpennor

Nordamerikanska pennor

Europeiska pennor

Svenska pennannonser

 

De flesta länder i Europa har åtminstone under perioder haft tillverkning av reservoarpennor, om än i mycket olika omfattning. Under första halvan av 1900-talet var antalet europeiska pennfabrikanter närmast oräkneligt, men under 1950-talet och början av 1960-talet lades majoriteten ned eller gick över till att i stor utsträckning tillverka kulspetspennor eller andra produkter.

Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien, men även länder som Danmark och Nederländerna hade betydande produktion, medan Sverige hade en i jämförelse mycket begränsad och kortvarig tillverkning av reservoarpennor. 

En del av den europeiska penntillverkningen i Europa utgjordes av licensproduktion för stora nordamerikanska bolag som Parker och Waterman, men de flesta fabriker var självständiga och tillverkade antingen pennorna från grunden eller monterade ihop delar som producerats på andra håll.

Många av de europeiska pennorna är lätta att identifiera, men det finns också många budgetvarianter, speciellt från 1950- och 1960-talet, som är vad som brukar kallas no-name pens; det gäller i viss utsträckning också nordamerikanska pennor. De saknar alltså varje tillstymmelse till inskription på kolv, huv och clips och har dessutom anonyma stift, där det endast anges att de är av guld eller rostfritt stål.

Tumregeln är att ju mer etablerat ett bolag var, desto fler tydliga kännetecken finns på pennan: angivande av namnet på flera ställen, patentnummer, osv. Därmed inte sagt att alla no-name-pennor är dåliga, även om de mycket sällan utmärks av självständig design eller teknik, utan snarare försökte se ut som väletablerade modeller och kända märken.

Här kommer jag endast att behandla ett litet antal tillverkare och modeller från Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien, Danmark och Sverige med en avslutande avdelning med exempel från andra europeiska länder. De flesta bildexemplen kommer från min egen samling, men en hel del av de avbildade modellerna har jag inte själv. För en omfattande inventering av europeiska pennmärken, se inläggen i forumet Fountainpen network

Storbritannien

Förutom hundratals andra, såväl små som stora, pennfabrikanter inkluderade den brittiska marknaden under 1900-talet bland annat märken som De La Rue, Conway Stewart, Mentmore/Platignum, Wyvern och Burnham. Dessutom hade de nordamerikanska bolagen Mabie Todd och Parker betydande produktion i Storbritannien. En bra översikt över den brittiska pennproduktionen är Stephen Hulls The English Fountain Pen Industry 1875–1975 (2011), som listar omkring 450 olika tillverkare. Här kan jag bara kortfattat nämna ett mycket litet antal och ägnar litet mer plats åt de brittiska delarna av Mabie Todd och Parker. Mycket matnyttig information om brittiska pennmodeller finns också på bloggen www.goodwriterspens.com

De La Rue/Onoto the Pen. Thomas de la Rue & Co. Ltd. grundades på 1880-talet som ett tryckeri, specialiserat på framställning av sedlar och frimärken. Strax efter sekelskiftet, då företaget hade mist sin starka ställning på dessa områden, kom ägarna i kontakt med George Sweetser, som nyligen patenterat en self-filling safety pen. Resultatet av samarbetet blev en modell som från och med 1905 såldes under namnet Onoto the Pen. Namnet refererar inte till något, men tanken verkar ha varit att det var lätt att uttala på många språk och därför skulle kunna gå hem internationellt. Pennan blev också snabbt en stor försäljningssuccé, såväl i hemlandet som på den internationella marknaden.

y8sjags8n5bg20

Onoto the Pen var försedd med ett slags plunger-filler, vilken företaget i olika varianter använde sig av under hela sin tid som pennproducent. 1924 introducerade de dock också en lever-filler. Från början tillverkade De La Rue, liksom andra bolag, endast skrivverktyg i vulkaniserat gummi, men 1928 introducerade man pennor i plastmaterial, och under 1930- och 1940-talet blev man kända för sina färgrika pennor, som är eftersökta av många samlare. Efter en utdragen nedgångsfas lades produktionen slutligen ned 1960, men märket återetablerades 2005. För den ultimata studien, se Stephen Hull, Onoto the Pen: De La Rue and Onoto Pens 1880-1960, 2016.

231546_f520

Conway Stewart etablerades 1905 av två tidigare De la Ruemedarbetare: Frank Jarvis och Thomas Garner. Från början inriktade de sig på att sälja enkla omärkta pennor, och först från och med 1920-talet bar skrivinstrumenten företagsnamnet, men även därefter fortsatte man att också tillverka billigare anonyma pennor. Conway Stewart producerade såväl lever- som button-fillers och är kanske framförallt känt för sina 1930-talspennor med mönster som Cracked Ice, Herringbone, Tigers Eye och Crosshatch liksom marmorerade varianter i många kulörer. Den stora mängden mönster och färger gör Conway Stewart till ett populärt samlarområde.

il_570xN.1581290643_7jtx

 

 

 

En Conway Stewart med det eftersökta Cracked-Icemönstret

 

 

 

Conway Stewarts pennor var förhållandevis billiga och vände sig därför till en bredare marknad än till exempel Onoto the Pen, och företaget exporterade också pennor som dock oftast inte märktes med det egna namnet (se till exempel avsnittet om svensk importdistribution nedan). En mycket känd del av Conway Stewarts produktion var de billiga Dinkie-modellerna som fanns i sortimentet under fem decennier, fram till 1972. De liknade företagets övriga produktion, men pennorna var mindre och inte minst kortare. På 2000-talet utvecklades Conway Stewart till att bli ett utpräglat lyxmärke, men lades slutligen ned 2014. För en mycket innehållsrik studie om företaget och dess pennor, se Stephen Hull, Fountain Pens for the Million: The History of Conway Stewart 1905–2005 (2010), men också Andy Russell, 50 Years of the Dinkie: 1922 to 1972, 2018 och jonathandonahaye.conwaystewart.info

Mentmore/Platignum. Mentmore Manufacturing Co. startade sin produktion 1919 och den första pennan var en self-filler med guldpläterat stift. Just guldpläteringen var något nytt i pennsammanhang. 1925 genomgick bolaget förändringar på flera områden. Man introducerade en så kallad replacement nib unit, den första av sitt slag. Den var en av- och påskruvbar enhet som bestod av såväl stift som bläckledare, vilket gjorde det mycket enklare att byta mellan stift av olika slag. Samma år, 1925, registrerade Mentmore namnet Platignum, då originalförslaget Platinum, alltså platina, inte gick igenom hos patentmyndigheten. Platignum blev också det produktnamn som firman främst använde under de kommande decennierna, även om en del pennor också såldes under namnet Mentmore.

Platignum 1935 fountain pen button filler_review

 

En Platignum button-filler från 1935.

 

 

 

 

 

Efter Andra världskriget inriktade sig Mentmore/Platignum framförallt på enklare modeller, inte minst på så kallade skolpennor, och idag är Platignum framförallt känt för sina kalligrafipennor med utbytbara stift.

Wyvern tillhörde de äldsta brittiska penntillverkarna. Företaget grundades redan på 1880-talet, men den relativa storhetstiden inträdde under 1930- och 1940-talet. Modeller som the Perfect Pen, 60C och Ambassador höll hög kvalitet och ovanligt nog producerade Wyvern bland annat pennor täckta med äkta krokodil-, ödle- och svinskinn. Flera av modellerna hade en drake ingraverad på kolven och/eller stiftet, och i engelsk mytologi är “wyvern” just en drak- och reptilliknade varelse med vingar. Företaget utvecklade mot slutet av 1940-talet och början av 1950-talet en välkänd serie med pennor numrerade från 101 till 909 av skiftande kvalitet. På det hela taget var dock femtiotalet en nedgångsperiod och bolagets verksamhet upphörde 1955.

287390329_d46c5474-1b12-4dd4-83ea-d78b78bae8df

En Wyern 909, tillverkad i början av 1950-talet.

Burnham startade sin pennproduktion på 1920-talet. De tidigaste modellorna var tillverkade i hårdgummi och liknade De la Rues. På 1930-talet utvecklade Burnham å andra sidan en egen stil och framställde ett stort antal modeller i en mängd färgkombinationer. Då producurade fabriken parallellt skrivverktyg av såväl vulkaniserat gummi som kasein (ett plastliknande material baserat på mjölkprotein) och celluloid. På 1950-talet minskade Burnhams produktion och inriktningen låg på budgetpennor och en bit in på sextiotalet lades tillverkningen ned. En närmast outsinlig källa till kunskap om Burnhampennor är burnham.wesonline.org.uk

rbu149

Perry & Co/E.S. Perry/Osmiroid. Företagets, eller egentligen företagens, pennhistoria skiljer sig ordentligt från de övriga som jag har nämnts. Efter att i över ett drygt sekel tillverkat stålstift gav företaget sig in på reservoarpennmarknaden först efter andra världskriget. Två bröder, James och Stephen Perry, startade ett bolag 1824 för att framställa stålstift. De tillverkade mjukare och mer flexibla stift än vad som tidigare hade varit tillgängliga. Från och med 1948 tillverkade man reservoarpennor i enkla designer, men med ett stort spektrum av stift. Osmiroid 65 och 75 var populära modeller och utpräglade skolpennor. 75:an hade en pistongmekanism, och en sådan med en tillslipad 1 millimeters stub, är faktiskt en av mina favoritpennor för vardagligt bruk. 1987 bytte bolaget namn till Osmiroid och är framförallt inriktat på kalligrafipennor med enkelt utbytbara stift. För en bra företagshistorik, se Grace’s Guide.

Osmiroid-75-Fountain-Pen-Burgundy-CPT-Piston-Filler-Medium

E.S. Perry Osmiroid 75 från sent 1950-tal/tidigt 1960-tal

Mabie Todd

Det nordamerikanska företaget Mabie Todd (under en period kallat Mabie, Todd & Bard) hade tillverkat stiftpennor sedan mitten av 1800-talet. Från och med 1884, alltså vid ungefär samma tid som pionjären L.E. Waterman, började man framställa reservoarpennor i Förenta staterna. Vid samma tid introducerade man sin toppmodell Swan, som i otaliga former blev mycket långlivad och betydligt mer känd än företagets eget namn. Mabie Todd var i princip Swan.

1907 inledde Mabie Todd pennproduktionen i Storbritannien, men under flera decennier importerades många av delarna från Förenta staterna. Dock gick företaget generellt sett betydligt bättre i Europa än i moderlandet. Mabie Todds första pennor var eyedroppers och safety pens, men redan 1913 introducerades den första lever-filler-modellen. Materialet var i regel svart hårdgummi och liksom många andra bolag erbjöd man också pennor med gulddetaljer eller mer utvecklade overlays.

cdb59a73-5ab3-41fd-b52a-4aa17cc8c9d0

 

Swan Mabie Todd 300, Safety pen, svart gummi med guldringar från tidigt 1920-tal.

 

 

 

 

 

Swanpennorna är kända för sina högkvalitativa stift, vilka numrerades efter storlek från det minsta No. 2 till det väldiga No. 10. Ofta är de mycket mjuka och flexibla och även sekelgamla Swanpennor brukar fungera utmärkt och är en njutning att skriva med. Förutom sin toppserie introducerade företaget 1913 en budgetserie som man kallade Blackbird, vilken också höll god kvalitet.
39062231_10156052887603218_7615103068803170304_n

 

 

Swan Mabie Todd, lever-filler i svart gummi med gold-filled overlay, 1930-talet.

Mabie Todds så kallade leverless-modell kom 1932. Den var en twist-filler där bläcket fylldes på genom att blindhättan vreds runt. En annan modell kallades Visofil och var försedd med ett slags ganska komplicerad accordion-filler. Förutom mer traditionella designer var Mabie Todd känt för sin orm- och ödleskinnsliknande mönster som dök upp i slutet av 1930-talet och många av de senare pennorna utrustades inte med företagets mer innovativa mekanismer utan med en vanlig lever-filler. På 1940-talet var Mabie Todds guldålder slut. Deras fabrik bombades under andra världskriget och produktionen kom inte igång på samma sätt därefter, även om märket levde kvar till 1960.360_dba839a7f733a1b0450fc50cac73f14b

 

 

En Mabie Todd i Green Snakeskin

 

 

 

 

Stephen Hull, som har skrivit åtskilliga pennmonografier, håller på att färdigställa en bok med titeln The Swan Pen: Mabie Todd in England 1880-1960 med planerad utgivning 2019. För en noggrann inventering av Mabie Toddmodeller, se www.mabietoddpenlists.co.uk

Parker

Före andra världskriget hade Parker produktion såväl Förenta staterna och Kanada som Danmark. Under kriget, 1941, köpte Parker andelar i Valentine Pen Company i Newhaven, England och övertog bolaget helt 1945. Under den inledande perioden producerade fabriken såväl Valentine- som Parkerpennor.

Victory var Parkers första pennmodell som enbart tillverkades i Storbritannien. Den introducerades redan 1941 och fanns under de första åren i ett stort antal färgkombinationer, till exempel Gold Pearl/Black Marble, Blue Pearl/Black Marble, Light & Dark Burgundy Pearl/Black; Striped Pink/Black, Striated Green, Striated Silver och Striated Cream Silver/Brown. Parker Victory var en synnerligen populär och långlivad modell som tillverkades fram till mitten av 1960-talet. Men från och med 1948 såldes den endast i enfärgade termoplastvarianter. Under denna kvartssekellånga period genomgick dock modellen flera tekniska och designmässiga förändringar och samlare brukar därför räkna med fem olika modelltyper (MK I-V) beroende på när pennorna tillverkades.

6da7bfe7-32fc-42a1-afa9-55eee27cf568

 

 

En Parker Victory från tidigt 1940-tal.

 

 

 

 

 

Under andra världskriget tillverkade den brittiska delen av Parker också klassiska Duofoldmodeller, som sedan 1933 inte längre framställdes i Förenta staterna, men som också fanns kvar i Kanada och Danmark. Även om pennorna designmässigt och tekniskt i princip överensstämde med sina nordamerikanska förlagor var den brittiska färgskalan annorlunda och mer differentierad. Den brittiska Duofolden fanns i marmorerade, pärlfärgade varianter med inslag av guld, blått, rött, brunt respektive grönt, men också kombinationer i guld/grönt, brunt/svart och guld/blått förekom. Dessutom producerade brittiska Parker ödleskinnsliknande modeller i svart med rosa, bruna, gröna respektive pärlfärgade mönster, samt fiskbensmönstratade pennor i grönt, rosa respektive brunt.

fafc0443e70527f4b8ce35e51042613e

 

 

Engelska Duofold-varianter tillverkade under tidigt 1940-tal.

 

 

 

 

Newhavenfabriken började 1946 tillverka New Style Duofold (Duofold N.S.) Den framställdes dels i enfärgade varianter (svart, brunt, vinrött och olivgrönt), dels med marmorerade mönster (blått/svart, vinrött/svart och guld/svart). Två år därefter, 1948, introducerades ännu en Duofoldmodell: Aluminium Filler (Duofold A.F.), som fylldes på med hjälp av en tryckknapp av aluminium som gömde sig under blindhättan. Modellen göts i termoplast och fanns därför bara i enfärgade varianter (svart, mörkblå, vinröd och grå). 

1953 kom slutligen en modell som gavs namnet New Duofold. Den var utrustad med en aerometric-filler och var liksom de närmaste föregångarna enfärgad och tillverkades i svart, rött, blått respektive grönt. Den nya Duofoldmodellen levde kvar under återstoden av decenniet.

IMG_8338_l

 

 

En New Duofold med en typisk chevronmönstrad ring.

 

 

 

 

Också den långvariga storsäljaren Parker ’51’ tillverkades i Storbritannien, men även i detta fall var färgskalan något annorlunda än i Förenta staterna. Den brittiska varianten fanns i kulörerna Black, Teal, Turqoise, Navy Grey, Burgundy och Maroon, men liksom i Förenta staterna såldes pennorna med en mängd huvalternativ, framförallt varianter i rostfritt stål (lustraloy), silver och guld.

Parkerfabriken i Newhaven växte snabbt under 1950- och 1960-talet och hade som mest omkring tusen anställda. Produktionen i Förenta staterna minskade under kommande decennier och 1987 flyttade Parker sitt huvudkontor till Storbritannien och under 1990-talet bytte företaget ägare ett par gånger. Först tog Gillette Company över och sedan drevs det av Newell Rubbermaid, som också ägde pennmärkena Waterman och Rotring. 2010, ungefär ett år efter att tillverkningen i Förenta staterna upphört, stängdes också fabriken i Newhaven och Parkers hela produktion flyttades till Frankrike.

Tony Fischiers heltäckande sida innehåller också mycket information om de brittiska Parkermodellerna.

Frankrike

2018-06-13 10.38.28

Liksom i Storbritannien fanns det en mängd penntillverkare i Frankrike under första halvan av 1900-talet, även om produktionen tog fart senare där. Bland de stora aktörerna fanns företag som Bayard, Edacoto, Gold Starry, Mallat, Météore och Stylomine. Alla dessa bolag inledde produktionen av reservoarpennor i början av 1920-talet och de flestas verksamhet upphörde under 1950- eller det tidiga 1960-talet.

I början av 1900-talet, innan den inhemska produktionen tagit fart, försågs den franska marknaden framförallt av importerade brittiska och nordamerikanska pennor, inte minst olika Watermanmodeller, som ibland utrustades med fransktillverkade silver- och guldöverdrag eller med fantasirika clips. Dessutom hade såväl Waterman som Parker från 1920- och 1930-talet egen tillverkning i Frankrike, och båda bolagen kom att bli helt franskbaserade företag, när tillverkningen i Förenta staterna och Storbritannien lades ned under sent 1900-tal.

Mycket information om franska pennor fanns på hemsidan Stylos-français, som inte existerar längre, men tack och lov finns i en arkiverad version. Information om franska (och andra) pennor finns också på forumet www.stylo-plume.org Speciallitteraturen om franska pennor är dock mycket begränsad.

Företaget Mallat grundades 1842 för produktion av skriftstift, men ägaren Jean-Benoit Mallat utvecklade redan 1864 också ett slags reservoarpenna, kallad Siphoïde, som hade en komplicerad pistongmekanism och inte var speciellt praktisk att använda. Efter att under många decennier framförallt producerat stålstift kom Mallats första egna reservoarpenna i början av 1920-talet. Företaget tillverkade inledningsvis såväl eye-droppers, som safeties och self-fillers i ebonit. På 1930-talet övergick man i stor utsträckning från gummi till celluloid. De senare modellerna fick namn som 120, 130, 150 och Integral. Även om Mallat alltså var något sena med att gå över till att producera celluloidpennor var det ett av de första europeiska bolagen som gick över till att gjuta pennor i termoplaster. Det skedde redan vid mitten av 1940-talet  Den mest kända modellen av hårdplast hette Plexigraph. Mallats reservoarpenntillverkning upphörde i början av 1960-talet.

images

 

 

En Mallat 120

 

 

 

Stylomine producerades av bolaget Y.E. Zuber i Paris som startades 1921. Zuber tillverkade olika metallprodukter, bland annat blyertsstiftpennor och deras första reservoarpenna kom 1925. Men den modell, Stylomine 303, som i princip blev företagets varumärke introducerades fem år senare. Zubers produkter hade genomgående mycket hög teknisk kvalitet och företaget producerade flera mycket nydanande pennor. Den första Stylominemodellen försågs med en avancerad och mycket effektiv pump-filler. Den var också ovanlig på ett annat sätt genom att pennan hade ett infällbart stift och  alltså var ett slags föregångare till dagens Pilot Capless.

fabulous-oversize-stylomine-303-candy_1_bc710513bdeacdc95e99b67235629077

 

 

 

En Stylomine 303 

 

 

 

 

Den ursprungliga versionen av Stylomine 303 slutade tillverkas redan 1934. Då kom en mer strömlinjeformad variant, Stylomine 303V, som hade en mycket effektiv accordion-filler, försedd med en pump, ett glasrör och en bläcksäck. Med förändringar tillverkades denna och liknande modeller fram till 1950-talet, då bolagets försäljning började gå betydligt sämre och det lades ned i början av 1960-talet. Stylominepennorna var mycket populära i Frankrike, men exporterades i mycket liten utsträckning och deras nyskapande tekniska lösningar gör dem attraktiva för samlare.

Gold Starry hade sin bakgrund i ett företag som distribuerade brittiska pennor på den franska marknaden och dess första helt egentillverkade pennmodell kom 1921. Fram till 1928 tillverkades de i ebonit, men därefter använde Gold Starry med stor framgång celluloidmaterial i hela sitt sortiment. Det är också från det tidiga 1930-talet som bolagets mest attraktiva pennor tillverkades. De framställdes i en mängd olika kulörer som jade, lapis lazuli liksom flera marmorerade mönster och med guldringar med utskurna stjärnor.

gold-starry-marble-brown-gold_1_31beb27ff27b1d06c2cc51eee4b69a59

Gold Starrys storhetstid kan sägas ha tagit slut redan omkring mitten av 1930-talet och de kom därefter att tillverka betydligt enklare och mer anonyma modeller, och på 1950-talet gick bolaget framförallt över till att producera kulspetspennor och kontorsmaterial. Det lades ned 1980.

Bayard var ett pennmärke som producerades av Panici Frères & Co. från och med 1922. Namnet Bayard hämtades från en en medeltida riddare, och bilder på honom fick en viktig plats i företagets marknadsföring, vilken hade klart nationalistiska drag. Under de första åren producerade Panici endast eye-droppers och safety pens och den första lever-fillern kom 1927. Två år senare kom de första modellerna i celluloid och 1930-talet blev Bayards guldålder, då man producerade modeller med namn som Luxe, Superluxe och Special Luxe. Den senare anses av många som företagets mest framstående penna, även om också den senare produktionen höll god klass. 1947 kom modellen Excelsior som hade enkelt utbytbara stift. Efter att mest ha tillverkat lågprismodeller under lång tid lades företaget ned på 1970-talet.

20181012_222334-e1539459325115.jpg

 

 

 

Bayard 120 safety pen, 1920-talet

20181012_223016.jpg

 

 

 

 

 

 

Bayard 425, lever-filler, sent 1920-tal.

 

Märket Météore tillverkades av bolaget Plume d’Or, grundat 1916, som från början framförallt var verksamt som importdistributör. Den första pennan som otvetydligt var fransktillverkad kom 1922 och såldes under namnet Météore. Den utan tvekan mest nydanande modellen var Pullman 35, som introducerades 1932. Den hade ett infällbart stift, men med en helt annan konstruktion än den variant som tidigare hade funnits på Stylomine 303.

8348624_orig

 

 

 

Météore Pullman 35

 

 

 

 

 

 

 

 

Edacoto tillverkades av företaget Edac, som grundades någon gång strax före första världskriget, men som då främst tillverkade blyertstiftpennor. Edacs produktion av reservoarpennor sattes igång 1922, alltså ungefär när alla de övriga stora aktörerna inledde sin verksamhet. De första pennorna var i metall eller vulkaniserat gummi och antingen safety pens eller lever-fillers. På 1930-talet började man tydligare markera sin identitet genom att gravera in företagsnamnet fanns på clipset, men inledde samtidigt också ett samarbete med det italienska bolaget Aurora. Det var också från denna tid som pennornas namn ändrades till Edacoto. 

s-l300

Edacoto tillverkade i och för sig bra pennor med ett stort färg- och modellspektrum, men företaget utmärkte sig aldrig som speciellt innovativt. Den kanske mest intressanta modellen hette egentligen Le Super, men gick allmänt under namnet Transparent. Den var en tidstypisk, halvtransparent celluloidpenna, där man kunde se återstående bläckmängd, men den producerades bara under några år i slutet av 1930- och början av 1940-talet.  

20181012_223217.jpg

 

 

1920- och en 1930-talsmodeller från Edacoto, i vulkaniserat gummi respektive celluloid.

s-l300 (1)

Efter andra världskriget blev Edacoto del av ett större konsortium, men enklare pennor med namnet producerades in på 1960-talet.

Det nordamerikanska pionjärbolaget Waterman startade tillverkning i Frankrike 1926, under företagsnamnet Jif-Waterman. En av de franska ingenjörerna uppfann året därpå en bläckpatron i glas och från 1935 tillverkade Waterman en del pennor med sådana patroner, mest för försäljning i Frankrike. Jif-Waterman byggde också en fabrik för bläckproduktion. Sedan Waterman lades ned i Förenta staterna i början av 1950-talet fortsatte tillverkningen i Storbritannien och Frankrike.

s-l300

Waterman C.F.

Den franska produktionen tog ett stort steg framåt 1953, då den smala, stilrena Waterman C.F. (cartridge filler) lanserades, och modellen fanns kvar i sortimentet ända fram till 1985. Idag tillverkas Watermanpennor endast i Frankrike.

Tyskland

38872928_10156049662388218_7138680402700402688_n

Bilden ovan visar egentligen en fördom om tyska pennor. Det brukade heta att man kunde köpa en tysk reservoarpenna i vilken färg som helst som helst, så länge den var svart. Men bilden visar framförallt billigare 1940- och 1950-talsmodeller och det fanns och finns betydligt mer färgglada exempel, såväl i celluloid- som termoplaster, även om svart onekligen var och är en vanlig tysk pennkulör. Tyskland var en betydande europeisk pennaktör och som mest fanns det över 150 pennfabriker i landet.

Liksom allt annat i det tyska samhället påverkade naturligtvis andra världskriget pennproduktionen, framförallt under de sista åren då flera av de stora fabrikerna förstördes i de allierades bombräder. Men redan några år efter krigsslutet var produktionen återställd på många håll och exporten av såväl kvalitetspennor som skolpennor tog fart. De mest kända tyska penntillverkarna idag är troligen Montblanc och Pelikan, men också Lamy är ett mycket populärt märke.

Ett av de första tyska bolagen som tillverkade reservoarpennor var Soennecken. Företaget grundades 1868 i Iserlohn, Nordrhein-Westphalen, ett verkligt industricentrum, men flyttade senare sin verksamhet till Poppelsdorf, nära Bonn. De tillverkade pennstift, men deras första reservoarpennor kom redan 1890, och 1905 hade man utvecklat en egen typ av safety pen. Soennecken var ett tekniskt innovativt bolag.

Soennecken sålde pennor på den tyska marknaden, men de hade också stor export av högkvalitativa pennor till näraliggande länder. 1930 patenterade företaget en helt ny mekanism. Den var en variant på en button-filler, men på Soenneckens modell kunde toppskruven vridas och först då dök en hård gummiknapp upp. Genom denna innovation riskerade man inte längre att toppskruven tappades bort. Mekanismen fanns bland annat på pennor företagets mest kända serie, Rheingold, som tillverkades på 1930-talet. Men snart gick även Soennecken över till pistongmekanismen, som blev den helt dominerade tekniken i Tyskland. Bolaget levde vidare efter andra världskriget, men gick i konkurs 1973.

s-l300 (1)

Ett bolag som fortfarande är synnerligen aktivt inom pennbranschen är Kaweco. Det är en förkortning för Koch, Weber & Co, som grundades redan 1889 under namnet Heidelberger Federhalterfabrik. Bolaget tillverkade inledningsvis pennskaft och stift, men 1909 kom deras första egna reservoarpennsmodell. Produktion växte snabbt och de tillhandahöll många modeller med olika mekanismer parallellt, var exportinrktade och etablerade tidigt filialer i grannländerna. “Kaweco” registrerades som företagsnamn först 1929, men pennorna hade sedan första början sålts under namnet. Kända pennmodeller som företaget tillverkade före andra världskriget var exempel Dia, Elite, Special och inte minst Sport. Kaweco Sportmodellen har levt vidare sedan 1911. Det är en hexagonal penna i litet format, som dock blir betydligt längre och större när huven sätts på kolven. 

83db1bddf9cb29ebfa3b1e1886418128

Ett annat framstående tysk pennmärke var Osmia som grundades 1919 i närheten av Heidelberg. Företaget hade ett kortvarigt samarbete med Parker kring 1930, då man framställde pennor under varumärket Parker-Osmia. Även därefter producerade Osmia Duofoldliknande pennor med namnet Supra och senare en Vacumaticliknande penna med namnet Progress och en push-buttonmodell, kallad Brilliant. 1951 köpte Faber-Castell upp bolaget.

s-l1600

 

 

En Osmia Supra från 1928

Montblanc

Det bolag som senare blev känt som Montblanc grundades 1906. Två år senare började det producera pennor i Hamburg under namnet Simplo. 1909 kom en svart safety pen med en röd stjärna på toppen, som bar namnet Rouge et Noir och 1911 började pennor med en vit stjärna med rundade spetsar på toppen tillverkas under namnet Montblanc. Stjärnan skulle symbolisera berget Mont Blancs sex dalar. Från och med 1921 producerade bolaget endast Montblancmodeller. Sortimentet innehöll ett stort antal svarta modeller i väldigt skiftande storlek, alltifrån 6 till 18 centimeter långa, och såväl oktagonala som runda designer.

download

1924 etablerade Montblanc serien Meisterstück som hade ett speciellt högkvalitativt stift. Först försågs pennan med en button-filler, men den ersattes från 1934 av ett slags pistongmekanism. Två år senare införde Montblanc sitt långlivade numreringssystem för att beteckna de många nya modellerna. Numret bestod av tre siffror. Den första siffran, mellan 1 och 3, betecknade kvaliteten (Meisterstück, mellannivå eller budgetnivå). Den andra siffran angav typen av mekanism (safety, button-filler eller pistong), medan den tredje angav stiftets storlek (2, 4, 6,  8 och senare även 9).

Även om många av Montblancs pennor var svarta tillverkade företaget också pennor med guld- och silveröverdrag, såväl släta som mönstrade. Med tiden kom Montblanc att tillverkas på flera håll i Tyskland och mellan 1937 och 1959 också i Danmark. Huvudfabriken förstördes i slutskedet av kriget, men redan innan dess var produktionen decimerad och kvaliteten försämrad på grund av regimens restriktioner.

Montblancs penntillverkning och produktutveckling i Tyskland kom igång på nytt 1948 och tillverkades endast pennor med pistongmekanism. Flaggskeppet Meisterstück kom i flera storlekar: 142, 144 och 146, och förutom svarta designer tillverkades grön- och grårandiga celluloidmodeller som är mycket eftertraktade bland samlare. I mellanskiktet fanns till exempel modellerna 244 och 246 och bland de relativa budgetpennorna till exempel 342 och 344.

images

 

 

Montblanc 144 i grönrandig celluloid från omkring 1950

 

1952 började Montblanc gjuta pennor i termoplast, det material man kallar “precious resin”, och då introducerades också den stora, tjocka Meisterstück 149 (det finns dock också 149:or i celluloid). Ett par år senare kom 250- och 350-serierna med pennor som 254, 256 och 354. Men ju längre 1950-talet fortskred blev ju mindre blev efterfrågan på Montblancs dyrare modeller. Som tecken på denna utveckling introducerade företaget en särskild ekonomiserie med namnet Monte Rosa, och fasade ut Meisterstückserien 1959. 1960- och 1970-talet måste anses ha varit en klar nedgångsperiod för företaget, men de klassiska Meisterstückmodellerna återintroducerades 1986 och idag producerar Montblanc bara pennor i högre prisskikt.

2018-06-05 20.08.05

                  En Montblanc Meisterstück 145 från 2010 och en Montblanc 244                         från början av 1950-talet.

Goda källor till information om Montblancs historia och pennmodeller är Jens Rösler & Stefan Wallrafen, Collectible Stars: Montblanc Writing Instruments from 1946 until 1979, 2001 samt samma författares Collectible Stars I: Montblanc 1908-1947, 2014.

Pelikan

1878 grundade Günther Wagner ett företag i Hannover som framförallt tillverkade färg och bläck. Pelikansymbolen,  som var en viktig del i marknadsföringen från första stund, hämtade han från sitt släktvapen. Företagets penntillverkning inleddes inte förrän i slutet av 1920-talet, då det kroatiska bolaget Penkala sålde patentet på sin pistongmekanism till det tyska företaget. Ingenjörerna Theodor Kovacs och Carola Bako vidareutvecklade pistongmekanismen och 1929 kom företagets första reservoarpenna som fick namnet Pelikan.

Den första, och mycket långlivade, modellen hette Pelikan 100. Från början tillverkades den med grön- och grårandiga kolvar i celluloid, men något senare introducerades kulörer som rött/svart, blått, helgrönt och sköldpaddsfärgad; en del med huvar i andra färger än svart. Pennorna sålde bra i Tyskland, men blev också en exportsuccé, såväl i Europa som i Sydamerika. Pennorna hade alltså celloluidkolv, men fram till 1937 var huven tillverkad av gummi.

feaed70c81a64fecb0a48567071ae9b4

Varianter av Pelikan 100

Mellan 1929 och 1933 tillverkade Pelikan också en mycket påkostad modell som hette Toledo som hade ett utskuret pelikanmotiv i guld på silverbotten på kolven. Det var en mycket attraktiv modell som var dyr på sin tid och betingar mycket höga priser i dag. 1938 introducerades 100N-modellen som var något mer strömlinjeformad, samtidigt som 100-modellen fanns kvar. Pelikan 100N fanns med kolvar i grått och  grönt samt i olika sköldpadds- och ödlevarianter. Från och med 1932 producerade företaget också billigare pennmodeller under namnen Rappen och Ibis. I andra världskrigets slutskede, 1944, stängdes tillverkningen i Tyskland helt, men produktionen hade påverkats radikalt redan långt tidigare.

Pelikans verksamhet återuppstod snart efter krigsslutet. Först fortsatte man tillverka 100N, men 1950 introducerades en ny, mycket populär modell: 400. Den hade, till skillnad från de tidigare modellerna, ett pelikannäbbsformat clips och tillverkades bland annat i svarta och grön- och svartrandiga varianter, men också med sköldpaddsfärgad kolv och mörkbrun huv. Varianter på temat kom med den kortlivade 400N från 1956 och med 400NN som producerades från och med 1957. Det var endast smärre formmässiga skillnader mellan dessa tre modeller. Vid sidan av de dyrare pennorna producerade Pelikan enklare modeller som 120 och 140, liksom, från 1959, en serie med utpräglade skolpennor: Pelikano.

35533033_10155928799158218_4818266072689934336_n

 

Tre 400-modeller. Två från 1950-talet (grön och sköldpadds-färgad) och en nutida (blå) samt en svart M200 från 1980-talet

 

 

Efter att ha producerat pennor med mer “modernt” stuk under 1960- och 1970-talet gick Pelikan i början av 1980-talet i stor utsträckning tillbaka till sina klassiska, randiga modeller. Den första av dessa nya varianter var M400 Souverän. Sedan kom de större modellerna M600, M800 och M1000, men också de billigare M100 och M200. Även det klassiska flaggskeppet Toledo återetablerades och idag producerar Pelikan framförallt högkvalitativa pennor i de högre prisskikten, inkluderat många specialutgåvor, även om också Pelikanoserien finns kvar.

Två bra webbkällor till kunskap om Pelikanmodeller är: www.pelikan-guide.com och www.ruettinger-web.de Det finns också en viktig bok om företaget och dess produkter: Jürgen Dittmer & Martin Lehmann, Pelikan Schreibgeräte 1929 – 2004, utgiven 2004. Om man lyckas få tag i den betingar boken dock ett mycket högt pris idag. Det finns också en mycket rikt illustrerad bok om Pelikanreklam(produkter): Heinz Rings, Deutsche Werbegeschichte Am Beispiel Günther Wagner-Pelikan, 2015.

pelikan_400_mek_1

pelikan_400_mek_8Pelikan 400, grön- och svartrandig, tidigt 1950-tal.

 

Vintage_Pelikan_400_Tortoise_Striped_Fountain_Pen_4

 

 

Pelikan  400, sköldpadds-mönstrad med mörkbrun huv, tidigt 1950-tal.

319nNwZahQL

 

 

 

 

 

 

Pelikan M400, blå- och svartrandig  från 2010-talet med Pelikans pennhållare.

29871980_10155768539293218_5979208239243491617_o

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pelikan M200, svart, 1980-talets slut med äldre box.

 

PelikanM900Toledo-FountainPen-PennaStilografica

Pelikan Toledo M 900, 2010-talet.

Lamy

Josef Lamy, tidigare exportchef för Parker, köpte 1930 pennfabriken Orthos i Heidelberg. De första pennorna som han lät tillverka där liknade onekligen Parker Duofold, men Orthos var också tidigt ute med att framställa så kallade combos, alltså pennor som bestod av två halvor, där den ena halvan var en reservoarpenna och den andra en blyertsstiftpenna. Långt före de flesta andra fabriker göt Orthos pennor i termoplaster och 1948 döptes bolaget om till C. Josef Lamy GmbH och började producera pennor under namnet Lamy. Samtidigt ägde företaget märket Artus och tillverkade också pennor med detta namn.

Men det är pennorna som bär namnet Lamy onekligen blivit mest kända. Den strömlinjeformade Lamy 27 introducerades 1952. Det är en mycket högkvalitativ penna med en tekniskt avancerat piston-fillermekanism och en hooded nib, och modellen genomgick flera förändringar under de kommande dryga decenniet.

29541510_10155742266243218_4782214825265162247_n (1)

 

 

 

Lamy 27 m (R), med guldfylld huv, 1954.

 

 

Företagets första riktiga succémodell var dock den minimalistiska Lamy 2000. Den utvecklades av industridesignern Gerd Müller 1966 och representerade verkligen något nytt i pennformgivning. Modellen är till dags dato oförändrad och är fortfarande en storsäljare bland kvalitetspennor. Senare kom andra billigare modeller som CP1, Dialog Safari och AL-star, som alla också finns kvar i Lamys sortimnt.

20160703_Lamy-2000-cover-photo_011

 

 

 

Lamy 2000

 

Italien

Jag har tyvärr inte många äldre italienska pennor i min samling. Egentligen har jag bara ett pennset, tillverkat av Fendograph i början 1930-talet. Därutöver har jag en nutida Visconti som tillhör mina favoriter och ett antal italienska skolpennor från 1950-talet som använde den mekanism som var vanlig för billigare italienska pennor vid den tiden, syringe-filler. Det är alltså en mycket ofokuserad liten samling, som inte säger så mycket om det viktiga pennland som Italien har varit under det senaste seklet. Men jag vill gärna ge en kort introduktion i alla fall.

Den italienska reservoarpennans historia liknar i många avseenden den franska. De flesta av de stora, kända bolagen startade sin verksamhet runt 1920 tillsammans med många små familjeföretag, medan många lades ned under 1950-talet. Under denna period fanns det åtminstone ett femtiotal reservoarpennfabrikanter i landet, antagligen många fler. Fram till första världskrigets slut var de reservoarpennor som såldes i Italien framförallt importerade nordamerikanska modeller. Idag är Italien å andra sidan en stor pennexportör, framförallt av dyrare kvalitetspennor.

De tre stora bolagen under perioden 1920-1950 var Aurora, Montegrappa och Omas, som jag kommer att presentera kortfattat här. Bland andra kvalitetsmärken som var verksamma under perioden kan man nämna Ancora, Colombus, Fendograph, Nettuno och Tibaldi. Ett bolag som startade så sent som 1988 och har blivit ett stort märke är Visconti.

En god källa till kunskap om enskilda italianska märken är www.fountainpen.it som inkluderar artiklar på såväl italienska som engelska. Letizia Jacopinis tvåbandsverk La Storia della Stilografica in Italia/The History of the Italian Fountain Pen är detaljerat och vackert illustrerat.

20181012_221943

 

 

 

 

En Fendograph Safety Pen från tidigt 1930-tal.

 

 

 

 

 

 

 

Aurora grundades i Turin 1919 som Fabbrica Italiana Penne a Serbatoio Aurora. Liksom övriga tillverkare vid tiden tillverkade man pennor i hårdgummi, men man erbjöd också mycket elaborerade overlays i guld och silver, bland annat mycket välutförda filigranarbeten. Vid mitten av 1920-talet, introducerade Aurora, som andra tillverkare också pennor tillverkade i celluloid. En tidig modell var Duplex, som var en tydlig Duofoldkopia. Därefter kom en serie som hette International; en lever-filler. 1930 introducerades modellen Novum, som tillverkades i såväl en tiokantig som en rund variant i en mängd attraktiva färger och mönster. Den hade en variant på lever-fillern som företaget själv utvecklat.

1199px-Aurora-Novum-2s-Faceted-Medium-MarbledBlueVeined

 

En Aurora Novum

 

Auroras anläggning i Turin totalförstördes under andra världskriget och man flyttade till stadens utkanter, där en ny fabrik byggdes. 1947 kom företagets nya, bästsäljande variant: 88, som i olika varianter har tillverkats fram till idag. Den hade en mycket välkonstruerad pistongmekanism kopplad till en skruvbar enhet på toppen, tillverkades i termoplast och hade en avsmalnad design, utvecklad av Marcello Nizzoli. Men fram till idag har företaget tillverkat ett stort antal andra modeller i olika prisskikt.

Montegrappa grundades 1912 i Bassno del Grappa i nordöstra Italien och tillverkade från början såväl eye-droppers som safeties i ebonit, men också kasein, men också med vackert utsmyckade overlays. Men sedan tog celluloidmodellerna över och ett stort antal marmorerade och randiga modeller framställdes.

Montegrappa-RedBrown-Posted

 

En klassisk Montegrappa i celluloid.

 

 

 

 

En förödande brand i celloidavdelningen av fabriken 1946 ledde inte bara till att en stor del av fabriken förstördes utan också arkivet, vilket gör att företagets tidigaste historia är litet känd. Efter katastrofen började man dels producera pennor i guld och silver, dels pennor gjutna i termoplast. I dag är Montegrappa kanske mest känt för sina elaborererade (eller pråliga om man så vill) lyxmodeller, inkluderat många limiterade utgåvor.

Omas grundat i Bologna av Armando Simoni hade en något äldre historia, men företaget registrerades under namnet Omas (Officine Meccaniche Armando Simoni) först 1925. De började direkt inrikta sin produktion på pennor i celluloid och hade en ständig teknisk utveckling, med många patent, en del för avancerade för marknaden. 1932 kom Omas Extra, en tolvkantig penna som salufördes i fyra storlekar och tio olika kulörer som blev långlivat.

En Omas Extra och en Omas Extra Lucens med blyertsstiftpenna

1936 kom en annan klassisk penna, Omas Lucens, som var en piston-filler, som rymde mycket bläck och producerades i kantiga, såväl som rundade modeller.  Även om företaget anklagades för att ha härmat amerikanska modeller som Duofold, Doric och Vacumatic var pennornas kvalitet otroligt hög.

Till skillnad från många av de andra pennmärkena klarade sig Omas fabrik från andra världskrigets bombingar och 1948 kom modell 361, som var en piston-filler med hooded nib, som kunde roteras så att samma stift både kunde vara hårt och flexibelt. Företaget köptes upp år 2000 och gick i konkurs 2016. Men från och med 2018 tillverkar företaget Ancora pennor med namnet Omas.

 

Danmark

Danmark är ett litet land som hade en oproportionerligt stor reservoarpennproduktion från 1930- till 1950-talet, såväl genom egna märken som genom licenstillverkning av utländska märken. Den danska produktionen av Parker och Montblanc är kända exempel på det senare. Bland inhemska märken fanns till exempel Penol, Hoover, Miller, Orion, London, Editor och Liberty. Bolaget Benzon hade fabriker både i Danmark och Sverige; deras Big Benpennor producerades i Köpenhamn och Bencomodellerna i Malmö. 

Tyska Montblanc hade tillverkning i Danmark mellan 1935 och 1964 och den danska delen av företaget tillverkade många modeller som inte fanns i Tyskland, inte minst var rödoragea (korallfärgade) och grönmarmorerade pennor vanliga inslag. En mycket värdefull studie om danska Montblanc kom 2013: Claus Holten & Poul Lund, Montblanc in Denmark 1914-1992: The Untold Story. Min egen skildring av danska pennor kommer dock bara att behandla Parker och Penol, som tillverkades av samma företag.

2018-11-22 11.02.11

Danska pennor ur min samling. Bland annat Penol, Parker, Liberty och Benco.

Parker/Penol

Dansken Christian Olsen (oftast skrivet Chr. Olsen) blev 1903 den första större distributören av Parker i Europa och hans företag tillverkade Parkerpennor på licens från 1930-talet fram till 1963. Såväl de importerade som de dansktillverkade Parkerpennorna är oftast märkta med företagets logotyp, ett ankare och bokstäverna CO. Under de senare åren märktes de desstom, eller istället, med MID: Made in Denmark.

Efterfrågan på Parkerpennor var större än importen och därför grundade Olsen 1932 det egna bolaget Penol. Företagets första modeller var numrerade mellan 1 och 9 och hade i många fall onekligen stora likheter med Parker Duofold. Det var senare också vanligt att delar från Parkerpennor användes i Penolproduktionen och vice versa.

29749369_10155767632318218_4863765967615473597_o

 

En jademarmorerad Penol No. 3 från 1930-talet.

 

 

 

 

1936 introducerade Penol sin de Luxeserie. Vid ungefär samma tid kom deras Ambassadorserie (med junior-, special- och seniormodeller) och i sortimentet fanns såväl button-fillers som piston-fillers. Penol lyckades hålla igång produktionen även under den tyska ockupationen 1940-1945.

0DC662686ECDDBE98911D95211CA36FA

 

 

Fem Penolpennor från 1940-talet, varav tre Ambassadormodeller

 

 

 

Efter kriget inledde Penol samarbete med det nordamerikanska bolaget Easterbrook och på 1950-talet började företaget i större utsträckning tillverka skolpennor och hade under många år också viss produkion i Stockholm. 1966 upphörde Penol med sin penntillverkning i Danmark.

Vid sidan av pennor som producerades under namnet Penol tillverkade bolaget Chr. Olsen också billigare pennor med en mängd andra namn, som Skribent, Merkur, Nichroma, President, Parlament, Regina, Rex, Royal, John Bull, Astoria, Tete Rouge, Red Star, Oxford-Everdurable och Evory.

Ett virtuellt Penolmuseum finns på www.penol.com/historie   och det finns också en annan väldigt bra Penolsida som även innehåller information om danska Parker. En monografi om Penol med många illustrationer är Joao P. Martins & Michael Miloro, Penol Pens and Pencils, 2012.

 

Svenska och “svenska” pennor

Till skillnad från Danmark hade Sverige ett ganska begränsat antal reservoarpennsfabrikanter och litet är känt om bolagen och deras modeller. För en inledande studie av svensktillverkade pennor, se www.reservoarpennor.se. Jag har också gjort en del efterforskningar genom att leta pennannonser i svensk  dagspress. Men kunskapen om svenska reservoarpennor förblir mycket ofullständig.

De flesta av de  svenska bolagen grundades under krigsåren eller något år därefter och merparten lades ned redan under 1950-talet. AB Svenska Reservoarpennfabriken i Strömstad (1942-början av 1950-talet) producerade märkena Pennet, Runa och Scribo. Aurora (som inte hade något med det kända italienska pennmärket att göra) tillverkades av Aune Industrier i Göteborg (från 1944 eller 1945), Gazell av Gustaf Eriksson i Ljungby (från cirka 1946), och Zoltan (från 1948) av Ingvar Nord i Sundsvall. 

1945 grundades företaget Ballograf i Göteborg av två österrikare. Företaget är betydligt mer känt för sina kulspetspennor, men de tillverkade också en del reservoarpennor. Dessutom hade Nordiska kompaniet ett eget pennmärke som hette Stilenco, som dock använde stift från Förenta staterna och det är oklart var pennorna tillverkades. Stilenco (alltså “stil-NK”) var också var eget klädmärke. Bilder av svenska pennmodeller återfinns på www.reservoarpennor.se och jag bidrar själv med några reklambilder.

med tvekan

38939124_10156053445268218_6208945104103669760_n_10156053445263218

 

38993016_10156053443078218_1497256905402220544_n_10156053443073218

 

Utöver stora utländska märken som Parker, Waterman, Sheaffer, Montblanc och Pelikan samt de svensktillverkade pennorna fanns dessutom en grupp kvalitetspennor som var tillverkade utomlands, men såldes under särskilda namn på den svenska marknaden. De mest kända av dessa är Svanströms (engelska pennor), The Tower (tyska), Perfecto (tyska) och FIB:s sekreterarpenna (tyska). Importdistribution av detta slag verkar ha inletts strax före 1930 och upphörde någon gång i början av 1960-talet. Se uppgifter om svensk importdistribution på www.reservoarpennor.se  samt min egen sida med svenska pennannonser 

Svanströms

Såvitt vi vet var det första exemplet på denna typ av importdistribution pennor som såldes under namnet Svanströms. Tillsammans med Lindbergs pennhandel i Stockholm (som själv hade importdistribution under namnen Speed och Lindbergs Pen) var pappershandeln Svanströms en av mest välsortade svenska pennhandlarna under decennier.

Det är åtminstone säkerställt att Conway Stewart tillverkade Svanströmspennor och att de fanns i flera varianter: Superior, Brilliant, Quality, Standard, Popular och Junior. I reklam från krigsåren underströk bolaget tydligt att stiften var tillverkade av svenskt guld från Boliden och var försedda med osmium-iridiumspets.

39059836_10156054776008218_8027822255985655808_n_10156054775998218

The Tower

Det mesta tyder på att den penna som i Sverige såldes under namnet The Tower tillverkades av det klassiska tyska företaget Soennecken. Det finns annonsmaterial som visar att pennan såldes åtminstone från slutet början av 1930-talet och att importdistributionen genom Gustaf Heimdal AB i Stockholm fortsatte efter andra världskriget. The Tower fanns i en mängd modeller och storlekar: King, Queen, Prince, Superior, Extra, Lord, Lady och Minor. Det var en kvalitetspenna och speciellt de större modellerna är mycket eftertraktade idag.

33468484_10155873238873218_2019788746961977344_n

 

 

The Tower Superior, grön- respektive brunmarmorerade, 1940-talet

39101018_10156053443348218_7804478867057410048_n_10156053443338218

 

Perfecto

Perfecto var antagligen en tysktillverkad modell; pennorna hade åtminstone oftast tyska Degussastift. Pennan höll mycket hög kvalitet och distribuerades av Firma Brynolf Börjesson i Stockholm under 1940- och 1950-talet, möjligen också in på sextiotalet.

Bland modellerna fanns Perfecto Superior I och II, Perfecto Lyx I och II samt budgetmodellerna Perfecto I och II.  Under 1950-talet uppgraderades Perfecto Superior-serien och fick huvar i gulddoublé respektive nysilver och det fanns åtminstone under en kortare period också en helt guldfärgad Perfecto Superior.

39023706_10156053445518218_5922292647396900864_n_10156053445513218
20181012_222706

Perfecto Lyx I, 1940-talet

20181012_223312

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Perfecto Superior II, 1950-talet

38940405_10156053443858218_3842181883626520576_n_10156053443853218

FIB:s sekreterarpenna

En penna man ibland ser på svenska auktioner har inskriptionen “FIB:s sekreterarpenna”. Man vet inte mycket om den, men den bör ha distribuerats genom tidskriften Folket i Bild åtminstone under delar av 1940- och 1950-talet. De exemplar jag har sett har tyskt ursprung, några tydligt märkta med bolagsnamnet ERO, som i och för sig också tillverkades i Nederländerna. De flesta är svarta pennor, men det finns också mer påkostade modeller med guldpläterade huvar.

38269221_10156029036488218_692356287257640960_n

“FIB:s Sekreterarpenna”, en tysk ERO, 1950-talet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andra Europeiska länder

Här kommer mitt urval att bli än mindre komplett. I själva verket handlar det mest om pennmodeller som jag någon gång har prövat och som håller god kvalitet. I många fall länkar jag till andra sajter där den intresserade kan söka mer information. Tjeckoslakien hade länge två högklassiga pennfabrikanter: Centropen, som grundades 1940 och framställde mycket vackra pistongmodeller detta och deccenium om under 1950-talet. Frågan är om Barclay var ett eget företaget eller om företagets mest exklusiva pennor, gärna med guld- eller silveröverdrag, tillverkades under namn. Företaget Centropen är fortfarande aktivt.

Kroatien hade sitt Penkalabolag, grundat i början av 1900-talet av uppfinnaren Slavoljub Penkala (1871-1922) som patenterade en egen reservoarpenna redan 1907 och vid samma tid tillverkade han en högkvalitativ blyertsstiftpenna. De hade en humorist och effektiv marknadsföring. Miroslav Tischlers rikt illustrerade monografi Penkala: Writing Instruments är nödvändig läsning för den som intresserar sig Penkala-Edmund Moster & Co:s produktion fram till slutet av 1930-talet.

39083367_10156054775743218_1411368966915358720_n_10156054775723218

Spanien. Nederländerna. Belgien. [Under utveckling]

 

Utanför Nordamerika och Europa

I nuläget har jag inte kunnat inkludera artiklar om pennor från den stora producenten Japan (t.ex. Pilot, Platinum, Sailor, Dunhill-Namiki), Kina (som idag är tillverkar många populära pennmärken, som t.ex. Hero, Jinhao, Winsung), Republiken Kina (TWSBI) och Indien (som har börjat en intressant produktion i ebonit, t.ex. Ranga).

FORTSÄTT TILL DEL 4: SVENSKA PENNANNONSER

Advertisements