Eduardo Dávila – Pope Eduardo I

Eduardo Dávila – Pope Eduardo I

In 1933, Eduardo Dávila Garza (1908?–1985) was elected Eduardo I, ‘Pope and Supreme Pontiff of Mexico and the Americas.’ Still, his plans were grander than that; he would soon replace the Roman pontiff, too, not only rule over the American double continent. Dávila is not an easy person to study. Not only is the source material fragmented, but he also had a well-developed ability to reconstruct his autobiography and fill it with contradictions.

From the late 1920s, Eduardo Dávila was part of the Iglesia Católica Apostolica Mexicana (ICAM; the Mexican Catholic Apostolic Church), founded in 1925 and also called Iglesia Católica Ortodoxa Apostólica Mexicana, which was led by Patriarch José Joquín Pérez Budar. Due to the Mexican government’s enforcement of strict anti-religious laws, the Roman Catholic episcopacy decided to suspend the cult entirely. For three years, between 1926 and 1929, no public Roman Catholic services were held in the republic.

Being pro-governmental and fiercely anti-Roman, ICAM assumed a relatively strong position in indigenous villages in states like Veracruz and Puebla for a few years. However, they were present in Mexico City, too. In the first years of the 1930s, after the Patriarch’s death in 1931, the Church fell apart. At that time, young Eduardo Dávila suddenly appeared on the scene and managed to achieve as the leader of one faction, though his ecclesiastical credentials were questionable. He assumed the Patriarchal office, and in the end, he was elected the Pope.

For a prelimary research report on Eduardo Dávila/Pope Eduardo I

Ny bok i serien Uppsala Studies in Church History

Ny bok i serien Uppsala Studies in Church History

Sedan 2017 ger kyrko- och missionshistorieämnet vid Teologiska institutionen, Uppsala universitet ut en e-bokserie. Böckerna är endast tillgängliga i digital form och är tillgängliga fritt nedladdningsbara genom www.diva-portal.org Direktlänkar till de enskilda volymerna finns här: Uppsala Studies in Church History

Nu har vi gett ut volym 12 i serien: Per Hansson, Befogenhetsprövningar i Svenska kyrkan: Ett spel för galleriet?, 2021, 61 sidor. Den är tillgänglig i fulltext här.

Sammanfattning av studien:

Befogenhetsprövning inom Svenska kyrkan ska enligt kyrkoordningen skydda präster och diakoner från arbetsrättsliga åtgärder från arbetsgivaren som grundar sig på läran, utövandet av vigningstjänsten eller efterlevnaden av vigningslöftena. Sådana ärenden handhas av domkapitlet. Utifrån ett professionsteoretiskt perspektiv kan befogenhetsprövningen antas vara tänkt som ett skydd för professionen.

I denna studie har 89 ansökningar om befogenhetsprövning för präster under tiden 2001 – 2019 analyserats. Enligt anvisningar från Överklagandenämnden skall domkapitlen ta arbetsgivarnas uppgifter för goda. Det blir därmed i praktiken arbetsgivaren som beslutar om befogenhetsprövningen skall godkännas.