Provföreläsning för professuren i kyrkohistoria, 7 november 2019.

Det förflutna är inte vad det en gång var. Det är titeln på en metodbok av den norske historikern Knut Kjelstadli. Titeln syftar bland annat på att betydelsen av händelser i det förgångna kan förändras med tiden men också på att historieforskningen förändras med tiden.

En annan populär metodbok heter: Fråga det förflutna. Det är vad historieforskning ytterst handlar om. Att vi aktivt förhåller oss till det som skett, eller rättare sagt vad som har blivit kvar av det: det vi benämner källor. Det rör: Vilka frågor vi ställer, vilka källor vi använder och hur vi arbetar med dem, vilka analytiska begrepp vi brukar, hur vi för samman enskildheter till berättelser och teman, och hur vi förklarar orsaker, samband och effekter.

Min föreläsning handlar om nuet och framtiden. Men det är ingen allmän lägesrapport eller någon blick in i en spåkula. Jag ska tala om kyrkohistorisk forskning idag och i den nära framtiden. Och det krävs en ordentlig avgränsning för att kunna säga något vettigt i en kort föreläsning. Därför kommer det att handla om kyrkohistorisk forskning vid Uppsala universitet, där jag sedan fyra år är tillförordnad ämnesföreträdare. Det betyder också att jag är en aktör i skeendet.

Continue reading “Kyrkohistorisk forskning i dag och i morgon” →