Introduktion till reservoarpennor

Nordamerikanska pennor

Europeiska pennor

Svenska pennannonser

 

Den moderna reservoarpennan uppfanns i Förenta staterna 1883/1884, även om detta är en sanning med modifikation (se min introduktion). Men det är onekligen så att landet under lång tid var ledande i utvecklingen av nya material, designer och tekniker. Flera av de stora företagen hade dessutom mer eller mindre självständig produktion i andra länder, framförallt i Kanada, Storbritannien och Frankrike men också på andra platser.

Under första halvan av 1900-talet var det fyra eller fem bolag som dominerade pennmarknaden i Förenta staterna: Waterman (grundat 1884), Parker (1888), Sheaffer (1908) och Wahl-Eversharp (1917). Innan det sistnämnda företaget tog sig in bland The Big Four under 1920-talet var Conklin (1898) ett av dem.

Sammantaget brukar de ofta också benämnas First tier, toppskiktet, av samlare idag. Begreppet väger samman företagens storlek, pennornas kvalitet och populariteten bland samlare. I min mer detaljerade översikt kommer jag att ta upp alla fem, om än i olika stor omfattning. Merparten av de fotograferade pennorna ingår i min egen samling.

Men dessa fem bolag–Waterman, Parker, Shaeffer, Conklin och Wahl-Eversharp–var naturligtvis inte de enda på marknaden. Det fanns hundratals andra stora och små bolag i Förenta staterna som tillverkade pennor av mycket skiftande kvalitet. En del hade egen produktutveckling och självständig design, andra härmade mest de stora bolagens produkter eller monterade pennor med delar som tillverkades på andra håll.

 

gettyimages-475432795-612x612.jpg

Ska man nämna ett antal nordamerikanska penntillverkare som inte var så stora och/eller långvariga som de allra största, men som ändå tillverkade mycket bra pennor, kan följande märken inkluderas: John Holland, Chilton, Crocker, Moore, LeBoeuf, Aikin Lambert, Carter, National (flera märken), Diamond Point och Mabie Todd. De må benämnas Second Tier i samlarsammanhang, men åtminstone kvalitets- och designmässigt är flera av dessa märken minst lika framstående som de som brukar räknas för First Tier. Pennor från kortlivade och högkvalitativa bolag som Chilton och Carter är till exempel populära (och mycket kostsamma) samlarområden.

chilton-wing-flow-n7h-oversized_1_c0a4a94adbb844d5579ee1b862639b2c

 

 

Chilton Wing-Flow

 

 

 

 

 

Third Tier, då? I Nordamerika, liksom i Europa, fanns det också en stor mängd tillverkare av mycket billiga pennor, ibland av tveksam kvalitet. I Förenta staterna kan man nämna tillverkare som J. Harris & Son (Majestic, Ambassador), Welty (senare Evans, känt för Evans Dollar Pen), Frank Spors, Arnold (som sålde pennor från 19 cent) och David Kahn (främst känt genom Wearever).

Wearever var de första pennorna i Förenta staterna som göts i termoplaster och åtminstone under 1940- och 1950-talet var det antagligen det enskilda bolag som sålde flest pennor i landet. Modellerna var oräkneliga och inte sällan mycket lika dyrare modeller som andra bolag tillverkade.  Ett annat bolag som tillverkade stora kvantiteter till relativt billiga priser och hade ett mycket imponerande urval av stift var Esterbrook, vars J-serie var en storsäljare kring mitten av 1900-talet. De är absolut inga dåliga pennor.
3c06f3ff-87cb-4f35-9d1e-3eb1254ca5af

 

Wearever “Taperite Citation”, sent 1940-tal som försökte efterlikna Waterman Taperite Citation.

 

 

 

Waterman

Det är alltså Lewis E. Waterman (1837–1901) som brukar kallas den moderna reservoarpennans uppfinnare, även om det möjligen är en överdrift. Hans grundläggande patent lämnades in 1883 och godkändes året därpå. Därefter grundade han L.E. Waterman Company (eller The Ideal Pen Company) och samlingsbeteckningen för företagets pennor blev Waterman’s Ideal Fountain Pens.

Screenshot 2018-12-01 11.42.27

 

Annons från 1884

 

 

 

Från början var alla Watermanpennor tillverkade i svart vulkaniserat gummi, men 1898 kom den första rödfärgade modellen (Cardinal) och 1921 introducerades pennor med blandningar av dessa två kulörer. Men Watermans producerade också en mängd pennor med överdrag av silver eller guld: overlays. 1905 introducerade bolaget en penna med clips, men det var länge vanligt att köpa clipsen separat.

il_570xN.1202170105_olw7

 

En Waterman eyedropper utan clips.

 

 

 

 

De tidigaste pennorna var eyedroppers. Watermans första safety pen kom 1907 och den första lever-fillern 1913. Safetymodellerna hade nummer som började på fyra: 42, 44, osv., medan leverfillermodellerna började på fem: 52, 54, osv. Det andra talet angav stiftets, och pennans, storlek. Modeller med silver- och guldöverdrag utgick också från dessa siffror. En Waterman 52 med solitt guldöverdrag blev till exempel 552 medan en med guldfyllt överdrag hette 0552. En mindre och smalare variant av den modellen hette 0552 1/2 och en ännu mindre 0552 1/2 V, där V stod för vest pocket. För mer information, se David Nishimuras sida.

Den omfångsrika Watermankatalogen från 1925 visar ett stort spektrum av pennor, såväl safeties som lever-fillers och dessutom en mängd olika guld- och silveröverdrag med mönsternamn som Hand-Engraved Vine, Filigree, Gothic, Sheraton och Pansy Panel.

Waterman  0552, Black Hard Rubber med Gold Filled Over-Lay i “Filigree”, lever-filler med    tillhörande blyertstiftpenna och originalask, omkring 1925

 

Waterman Pansy

Waterman 0552 , Black Hard Rubbber, Pansy Panel Gold-Filled Overlay, med tillhörande blyertsstiftpenna och originalbox, omkring 1925.

 

                                 Waterman 52 1/2 V Red Hard Mottled Rubber, Lever-Filler                                      med ett franskt silverclips i form av en häger, tidigt 1930-tal.

 

                Waterman 42 1/2 V, Black Hard Rubber Safety Pen med fransktillverkad                        Sterling Silver Overlay, tidigt 1920-tal. Eftersom pennan pryddes med silver först efter export hette den inte 442 1/2 V, som annars skulle ha varit fallet.

 

W45212

                Waterman 452 1/2 V, Black Hard Rubber, Sterling Silver Hand Engraved Vine Overlay, Lever-filler, sent 1920-tal.

Vid sekelskiftet 1900 hade Waterman varit den enda riktigt stora aktören på reservoarpennsmarknaden i Förenta staterna. 1930 var man en av de fyra stora, men Waterman började ses som ganska gammaldags och förlorade marknadsandelar till Parker, Sheaffer och Wahl-Eversharp.

Vid mitten av 1920-talet hade såväl Parker som Sheaffer börjat producera pennor i plastmaterial och kunde visa upp en helt annan färgskala. Waterman hade i någon mån hamnat i bakvattnet. 1929 introducerade företaget slutligen sin Patrician, den närmast ultimata Art Deco-pennan i celloluid, tillverkad i sex kulörer, men den slog inte så stort. Den är desto mer eftertraktad bland samlare idag.

Vintage-Waterman-Patrician-Fountain-Pen-Onyx

 

 

Waterman Patrician i onyx, 1930-talet

 

 

 

 

 

I mitten av 1930-talet tillverkade Waterman en ny typ av pennor för en europeisk och i huvudsak fransk marknad. De var de första moderna pennorna som använde bläckpatroner (av glas). Penndesignen var dock i regel mycket sparsmakad.

DSC_9793 (1)

Waterman 32 för bläckpatroner.

Även om Waterman producerade många bra pennmodeller efter 1930-talet blev ingen av dem en lika stor succé som de tidiga produkterna. Pennor som bolaget utvecklade därefter inkluderade: Ink-View, Hundred Year Pen, Commando och Taperite. Den sistnämnda tog med sitt smala stift och strömlinjeformade design dock tämligen framgångsrikt upp kampen med Parker ’51’.

w_100yrset_red_2

 

Den nydanande Waterman Hundred Year Pen i termoplast, tidigt 40-tal.

 

 

 

Efter andra världskriget var Waterman inne i en tydlig nedgångsfas och all produktion i Förenta staterna lades ned 1953, medan företaget levde vidare och utvecklades i Storbritannien och Frankrike. Idag är bolaget baserat i Frankrike.

 

Parker

Parker är utan tvekan ett av de mest kända pennmärkena, kanske det allra mest bekanta. 1888 grundade George S. Parker (1863–1937), tillsammans med William F. Palmer, Parker Pen Company i Janesville, Wisconsin. Parker hade tidigare arbetat som säljare för pennbolaget John Holland.

En genomgripande innovation som låg till grund för företagets framgångar var Lucky Curve Feed, en bläckledare som patenterades 1894. Bläckledaren var nydanande eftersom den stod i direktkontakt med reservoaren och det innebar bland annat att stiftet enklare kunde hållas rent. Det var en klar vidareutveckling och förbättring av L.E. Watermans variant.

Redan på 1890-talet började Parker utveckla en mängd olika pennmodeller. En del var enkla pennor i svart hårdgummi. Andra modeller hade guldband eller ingraverade mönster på pennan. The Jointless Pen, som introducerades 1899, var en modell vars kolv var tillverkad i ett stycke och därigenom skulle omöjliggöra läckage. Den blev företagets första storsäljare.

Parker_Jointless_1898_advertisement

Även om Parkerpennor med guld- och silveröverdrag tillverkades redan under 1890-talet utvecklades och förfinades teknikerna kring sekelskiftet. Intrikata bladmönster blev ett vanligt inslag, liksom genombrutna överdrag av silver eller guld. Pärlemor användes också tillsammans med de ädla metallerna.

1905 kom Parkers första fyllnadsmekanism: en så kallad click filler med gummisäck men den fasades ut redan 1913. Då började företaget använda sin långlivade button-filler istället. Den bestod av tryckknapp som var placerad under den skruvbara blindhättan. Genom en intrikat mekanism skapade knapptryckningar undertryck som fick bläcket att strömma in i reservoaren, som liksom tidigare var en gummisäck. Redan 1915 var merparten av alla Parkerpennor button-fillers och tekniken användes på vissa modeller ända fram till 1960-talet.

1909 introducerade Parker en långvarig och populär pennmodell: Jack Knife. Den hade en skruvbar huv och liknande design som senare modeller och var en bästsäljare i drygt ett decennium. 1921 kom de första Duofoldpennorna och då började Jack Knifemodellerna fasas ut, och 1925 slutade produktionen helt.

s-l1600

 

 

Parker 23 Jack Knife med Turban Top och button-filler, cirka 1915.

 

 

 

Samtidigt tog inte Jack Knife inte över helt, ens under sin storhetstid. Bredden på Parkers produktsortiment var otroligt stor och enligt katalogen 1920 saluförde man hela 285 olika pennmodeller.

För mycket mer information och detaljer om tidiga Parkermodeller, se Tony Fishiers fantastiska Parkersida

Parker Duofold

 

Duofold tillhör Parkers verkliga långkörare och pennor med namnet har återkommit i många varianter genom åren och fortfarande tillverkas Duofoldmodeller. Tidigt producerades Duofolden också i Kanada, Danmark och Storbritannien.

Liksom Jack Knife tillverkades Duofolden från början av gummi. Den ikoniska rödorangea Duofolden introducerades 1921 och inom kort tillverkades den i tre storlekar: Senior (känd som Big Red), Junior och Lady. Vid mitten av 1920-talet tog Parker emellertid steget över till att producera pennor i ett plastmaterial som man benämnde Permanite. Det breddade färgskalan. Förutom röda och svarta modeller introducerades de mycket attraktiva blå (lapis lazuli), gula (mandarin yellow) och jadefärgade kulörerna. Den gula Duofoldmodellen var inte populär, men den är synnerligen eftertraktad idag. Problemet är att det gula plastmaterialet är mycket skört och huven ofta har spruckit.

Alldeles i slutet av 1920-talet blev Duofolds design mer avsmalnad (streamlined), och Black Lined Pearl,  Green and Pearl, Green and Black Pearl och Black and Burgundy var färgkombinationer som tillkom i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet. De relativt dyra Duofoldpennorna drabbades hårt av den ekonomiska nedgången efter börskraschen 1929. Tillverkningen i Förenta staterna upphörde 1933, men fortsatte i England, Kanada och Danmark in på 1940-talet. För detaljer om Duofoldmodellerna, se Tony Fischiers specialsida. och min beskrivning av brittiska och danska Parkermodeller.

En populär och  estetiskt tilltalande variant av Duofold som producerades mellan 1940 och 1948 brukar kallas Striped Duofold, men benämns också, något förvirrande Duovac (den inte är en vacuum-filler utan en sedvanlig button-filler). Den tillverkades i tre storlekar: Debutante, Major och Senior, hade en strömlinjeformad design och finns i flera randiga varianter: Röd-silver-svart; Rödrosa-silver-svart och Grön-silver-svart. Dessutom finns det en helsvart variant. Men detta är i själva verket en mycket förenklad beskrivning. Samlare har identifierat ett hundratal olika varianter av Striped Duofold, varav många inte återfinns i kataloger från tiden.

För den som har specialintresse för Duofold finns också en omfattande, välresearchad och vackert illustrerad bok: David Shepherd & Dan Zazove, Parker Duofold (2006, 362 sid.) Den är dock knepig att komma över och ofta mycket dyr om man lyckas.

 

Parker Duofold Junior, Black, Förenta staterna, cirka 1930.

 

 

Parker Duofold Lady, Lapis Lazuli, Kanada, cirka 1929.

 

Parker Duofold Junior, Jade Green, Förenta staterna, cirka 1928.

 

Parker Duofold Junior, Desk Pen, Mandarin Yellow, Kanada, cirka 1930.

 

Parker Duofold, Burgundy and Black, Förenta staterna, cirka 1930.

 

Striped Duofold

 

Parker Striped Duofold, 1942.

 

Parkers budgetmodeller under ett långt 1930-tal

Något av ett favoritsamlarområde för mig är Parkers budgetpennor från 1930-talet, som räknades som andra- eller till och med tredjeklasspennor (second eller third-tier pens) även om de tillverkades av ett av de stora bolagen. De var avsevärt billigare än Duofold och senare Parker Vacumatic. Kvaliteten skiljer sig dock mycket åt mellan olika budgetmodeller. Vissa var verkligen av tveksam kvalitet, medan andra är väl så vackra och bra som de dyrare.

En pennserie som möjligen kan ses som en budgetvariant var Parker Pastel som tillverkades mellan 1927 och 1932. Den kan beskrivas som ett slags smalare och mindre Duofold som framförallt var riktad till kvinnor och tillverkades i flera starka kulörer: Apple Green, Beige Grey, Coral, Magenta, Mauve och Naples Blue. De tillverkades också med vattrad yta (moire).

De flesta budgetpennorna introducerades dock efter börskraschen 1929. De brukar kallas depression pens eller thrift pens och kännetecknades av mängder av mönster i starka färger och ofta tveksam kvalitet. Många har missfärgats ordentligt med tiden och det är nästan omöjligt att komma över välbevarade exemplar. Pennorna av detta slag hade namn som Duette, Premier och Moderne.

vintage-super-parker-duette-senior_360_a17c4f75ec5d28b79b8c82864c9371cc

 

 

En Parker Duette i utmärkt skick.

 

 

 

 

Från och med 1932 producerade Parker en annan budgetvariant med namnet Parco som kostade 1,25 dollar. Redan året därpå bytte den namn till Parkette och tillverkades i olika former fram till omkring 1940. För Parkers vidkommande var serierna unika eftersom de var bolagets enda lever-fillers. De tillverkades i starka färger, ofta med marmorerade mönster. Från och med 1934 fanns också en mer elaborerad, något dyrare variant variant: Parkette Deluxe. De allra sista Parkettemodellerna (från och med 1938) hade ett pilformat clips, som dock skiljde sig från det ikoniska clips som fanns på Vacumatic. Även Deluxevarianten kostade mindre än två dollar.

1940 kom ytterligare en ny variant, Parkette Zephyr, som producerades i flera virvelmönstrade kulörer, som är eftertraktade idag och ofta betingar höga priser. Zephyren blev dock mycket kortlivad och fasades ut redan 1941. David Isaacson har skrivit en detaljerad och väldokumenterad artikel om Parco-Parkette

parkette1941zephyrad

De olika Challengermodellerna tillhörde det övre budgetskiktet och var button-fillers. Parker Challenger introducerades 1934 och något senare kom de elegantare varianterna Challenger Deluxe och Royal Challenger. En vanlig Challenger kostade ungefär en tredjedel av en Vacumatic, Deluxevarianten ungefär hälften, medan Royal Challenger inte kostade så mycket mindre än de billigaste Vacumaticmodellerna.

Parker Challenger och Challenger Deluxe tillverkades framförallt i marmorerade varianter, medan Royal Challenger, som introducerades 1937, hade en fiskbensmönstrad design, kallad herringbone. Den senare är mycket eftertraktad idag, speciellt varianten som utrustades med ett svärdformat clips. Challengermodellerna fasades ut 1940-1941. För mer information om Challenger med varianter, se Tony Fischiers sida 

S2tRdl0

 

En Royal Challenger med Herringbone-mönster

 

 

Vid skiftet mellan 1930- och 1940-talet (1939–1940 och troligen också 1938) producerade Parker en annan budgetserie som inte visade sig bli så populär vid tiden (men som är desto mer eftertraktad idag). Den hette Parker Geometric, var en button-filler och tillverkades i grönt, guldbrunt och grått med ett geometriskt mönster som hade vissa likheter med tandborstar, vilket har gjort att modellen också blivit känd som Parker Toothbrush. Det fanns också, märkligt nog, en helsvart Geometric, med, så att säga, osynliga tandborstar. David Isaacson har skrivit en mycket väldokumenterad artikel om Parker Toothbrush i Fountain Pen Journal 2:2 (2016).

Ett par år in på 1940-talet hade Parker inte en enda budgetmodell kvar i sitt sortiment, vlket betydde att ingen av deras pennor kostade under 5 dollar. Det var istället de dyrare Vacumaticmodellerna och det nya flagskeppet Parker ’51’ som såldes i stora mängder.

Parker Pastel

Parker Lucky Curve Pastel set, Moire Magenta, ring-top, tidigt 1930-tal.

Parker Parco

s-l1600

Parker Parco set, Green Marble, Lever-Filler, 1932

Parker Parkette

Parker Parkette Deluxe, Burgundy and Black Marble, Lever-filler, 1938.

Parker Challenger

 

44484220_10156212073528218_3632866510722039808_o

Parker Challenger, Blue Marble, Button-filler, 1940.

 

Parker Geometric

Parker Duofold Geometric (Toothbrush), Green and Brown, Button-fillers, 1939.

 

Parker Vacumatic

Under början av 1930-talet gjorde Parker försök att bryta den relativa ekonomiska nedgången och att hitta en högkvalitativ (och dyrare) modell som skulle sticka ut i den järnhårda konkurrensen mellan de stora pennbolagen i Förenta staterna.

Den långlivade penna som kom att kallas Parker Vacumatic, men som i början under kortare perioder kallades Golden Arrow respektive Vacuum Filler, kombinerade en ny mekanism med en nydanande och mångvarierad design. Den blev en storsuccé. I Förenta staterna tillverkades modellen mellan 1932 och 1948. I Kanada upphörde tillverkningen först fem år senare.

Att ge en kort överblick över alla Vacumaticmodeller är omöjligt och för den som är specialintresserad finns en mycket välresearchad och rikt illustrerad monografi: Geoffrey Parker, David Shepherd & Dan Zazove, Parker Vacumatic (2008; 343 sidor).

Vacumatics mekanism var alltså nydanande och resultatet av flera års produktutveckling. Till skillnad från till exempel Duofold, som hade en gummisäck, fungerade Vacumatic-pennans hela kolv som reservoar, vilket gjorde att den rymde betydligt mer bläck och alltså behövde fyllas på betydligt mer sällan. Genom en spak under blindhättan som kunde tryckas ned flera gånger drogs luft ur reservoaren och bläck kunde strömma in. Mekanismen kan egentligen kallas push-filler. Den var fäst vid vad som kallades en “diafragma.” Genom produktionshistorien använde man sig av tre olika varianter av mekanismer av liknande slag, som alla skapade vacuum: en lockdown filler i aluminium (1932–1937), en speedline filler i aluminium (1937–1942) samt en plunger filler i plast (1942–1948/1953).

Men det var inte bara mekanismen som var nydanande med Parker Vacumatic. Det var också designen och den speciella celloluidplasten. Det är de randiga, halvtransparenta modellerna som blivit mest kända, men det finns också många Vacumatics som inte är transparenta eller ens randiga. Plasten utvecklades i samarbete med bolaget DuPont och några av de mest populära färgsättningarna var de transparenta Grey, Emerald, Golden Brown, Burgundy och Azure Blue. En mycket eftertraktad modell idag är “Golden Web”, som endast tillverkades under 1936.

Sheaffer hade sin white dot, en vit punkt som sattes på pennor över en viss prisnivå och som skulle signalera att pennan hade livstidsgaranti (se nedan). Parker gjorde något liknande. På Vacumaticmodellerna hade man under cirka ett halvår 1938-1939 en femuddig stjärna på överdelen av clipset. Den ersattes med ett betydligt tydligare tecken: en blåemaljerad ruterformad symbol, the blue diamond. Samtdigt fick hela pennan en mer strömlinjeformad design. Efter 1942 skedde inga större förändringar  vare sig i formgivning eller färgskala, förutom att den blå “diamanten” togs bort omkring 1946.

Vacumatic producerades genom åren i ett förvirrande antal storlekar och modeller med namn som Debutante, Junior, Major, Maxima, Slender, Standard, Oversize och Senior Maxima. Pennornas längd varierade mellan omkring 12 och 14 cm och tjockleken mellan 12 och 16 mm. Från ungefär 1940 blev Major standardmodellen. Den var 13 cm lång och 14 mm bred.

Parker V.S. (som antagligen stod för Vacumatic Successor ) kan också nämnas i detta sammanhang. Det var en penna med ett klassiskt stort stift som producerades när Parker ’51’ med sitt lilla, inkapslade stift, hooded nib, höll på att ta över marknaden helt. Parker V.S. introducerades 1946, men blev inte speciellt populär i Förenta staterna. Intresset var större  i Europa, där den tillverkades i Danmark. Produktionen upphörde dock redan 1949.

 

 

 

Parker Vacumatic Junior, Burgundy and Black, Kanada, cirka 1935.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Parker Vacumatic “Golden Web”, Förenta staterna, 1936.

 

goldweb_parker_8

 

 

 

Parker Vacumatic, Standard, Golden Brown, Kanada, 1937. 

 

 

 

 

 

 

 

Parker Vacumatic, Grey Pearl med Star Clip, Förenta staterna, 1939, men med senare utbytt       blindhätta och mekanism.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

290771916_df668990-d783-4793-9a45-0fcb11e374f6 (1)

Parker Vacumatic, Major, Azure Blue Pearl, Kanada, 1946.

 

290771078_5e859768-3657-411a-85c9-a1d1e6fea8fe

Parker Vacumatic, Major, Laminated Black, Förenta staterna, 1946.

 

1946-Parker-Emerald-FP-8_1920x

Parker Vacumatic, Major, Emerald Pearl, Förenta staterna, 1946.

 

Parker V.S. Navy Blue, Customed (guldfylld huv), Förenta staterna, 1946.

 

Parker ’51’

Den sista modellen jag ska nämna i detta sammanhang är just den otroligt populära och långvariga Parker 51, eller Parker ’51’ som namnet oftast skrevs. I olika varianter producerades den i drygt trettio år, mellan 1941 och 1972. Det finns en innehållsrik hemsida som bara handlar om modellen och en detaljerad skildring på Tony Fischiers sida som dessutom har ett utmärkt illustrationsmaterial. Dessutom finns en användbar och välresearchad bok: David & Mark Sherherd, Parker ’51’ (2004, 176 sid).

 

250px-Parker-51s

De två huvudvarianterna av Parker 51. Överst en Vacumatic-filler (MK I: 1941-48). Därunder en Vacumetric-filler (MK II: 1948-)

Parker ’51’ var i princip färdigutvecklad 1939. Den testsåldes på flera håll under detta och kommande år, men den stort upplagda världspremiären kom 1941. Den första typen, av samlare kallad Mark I (MK I), förseddes med en vacuum-filler. Den tillverkades mellan 1941 och 1948 och göts i en termoplast som kallades Lucite.

MK I fanns i sammanlagt åtta kulörer: India Black, Mustard Yellow, Buckskin Beige, Nassau Green, Cedar Blue, Dove Grey, Navy Grey and Cordovan Brown. Dessutom tillverkade Parker ungefär två dussin olika huvar genom åren, från standardmodeller i rostfritt stål (lustraloy) till olika silver- och guld(fyllda) modeller med olika mönster. Variationsmöjligheterna var alltså enorma.

Som redan nämnts hade Parker ’51’  ett helt annat slags stift än alla tidigare pennmodeller. Det var litet och nästan helt dolt. Typen kallas hooded nib och många andra tillverkare kom under de närmaste decennierna att producera varianter av sådana stift.

Från och med 1948 installade Parker en ny mekanism i sin nya flaggskeppsmodell: vacumetric-filler. Samlare refererar till dessa pennor som Mark II (MK II). Den fanns i princip kvar till dess att Parker ’51’ utfasades i början av 1970-talet. Reservoaren i den nya modellen var en bläcksäck i ett mjukt, men extremt hållbart plastmaterial, Pli-Glass, som var monterad inuti en metalltub. På tuben fanns en liten tryckstång (pressure bar) med vilken man skapade undertrycket. För att komma åt mekanismen och fylla på pennan behövde man skruva av hela pennhöljet.

Även på numera nästan 70 år gamla Parker ’51’:or är bläcksäcken i Pli-Glass oftast i mycket gott skick, vilket har fått många att betrakta Parker ’51’ MK II som en av de mest stryktåliga och högkvalitativa pennorna någonsin. Färgskalan innehöll Black, Midnight Blue, Teal, Forest Green, Navy Grey, Plum och Cocoa.

I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet gjordes vissa tekniska och estetiska förändringar av modellen varför samlare också brukar räknar med ytterligare två varianter (MK III och MK IV), som överlevde några år var.

 

Sheaffer

Sheaffer tillhörde, och tillhör fortfarande, de största pennföretagen och genom sin drygt sekellånga historia har de tillverkat ett mycket stort antal modeller som såväl tekniskt och formgivningsmässigt legat vid frontlinjen.

Grundaren Walter A. Sheaffer (1867–1946) var från Bloomsfield, Iowa och ursprungligen juvelerare. Tillsammans med sin far drev han en framgångsrik butik i Fort Madison, Iowa. Hans väg in i pennbranschen var hans uppfinning av den senare så spridda lever-fillern, som han patenterade 1908. En betydligt förbättrad version av hävarmsmeka-nismen patenterades fyra år senare.

Det var också 1912 som Sheaffer började tillverka och marknadsföra pennor under namnet W. A. Sheaffer Pen Company, vilket snabbt blev mycket framgångsrikt. 1914 stod Sheaffer för 3 % av den amerikanska reservoarpennsmarknaden, 1923 hade andelen växt till 13 % och redan 1925 till hela 20 %.

1920 introducerade Sheaffer sina första Lifetime-pennor, som man gav livstidsgaranti på, och företaget tillverkade vid denna tid inga budgetpennor. Den billigaste modellen gick på 8.75 dollar; en betydande summa. 1924 fick denna livstidsgarantin ett synligt tecken i form av en vit punkt (white dot) som sattes på pennor över en viss prisnivå. Samma år blev Sheaffer ett av de första bolagen som producerade pennor i plast; de kallade sitt material Radite.

be0cef1d07e209d1943342f80266d5ea

 

Jadefärgad Sheaffer Flat Top White Dot, tillverkad i Radite, sent 1920-tal. På denna modell placerades den vita punkten uppe på pennans topp.

 

I början av 1920-talet var de flesta pennor Sheaffer tillverkade flat-tops med lever-fillers. Förutom svarta och röda pennor producerade man pennor i flera gröna nyanser, bland annat en eftertraktad jadefärgad kulör. 1929 introducerades en helt annan modell, en strömlineformad penna med spetsig topp och botten: Sheaffer Balance. Den marknadsfördes dock oftast som Feathertouch eller Lifetime.

Liksom de andra bolag drabbade den ekonomiska depressionen Sheaffer hårt; deras pennor var kostsamma och man introducerade vid denna tid ett budgetmärke: WASP (=W. A. Sheaffer Pen), som bland annat hade pennor med elaborerade färgglada geometriska mönster.

s-l1600 (2)

Shaeffer Balance “Abalone”, mitten av 1930-talet

När ekonomin åter stabiliserats breddade bolaget sortimentet och färgskalan betydligt och inkluderade bland annat Marine Green, Grey Pearl with Red Vein, Black and Grey Mottled, Black with inlaid Mother-of-Pearl (Abalone), Roseglow Striated, Brown and Gold Striated, Black and Green Striated, Marine Green Striated och Red Pearl Striated. Inte minst de randiga pennorna (striated) kom att bli kännetecknande för Sheaffer i alla prisklasser fram till slutet av 1940-talet.

Under 1930- och 1940-talet var Sheaffers pennsortiment svåröverskådligt. Det fanns otroligt många olika modeller. Några av dem var Crest, Autograph (med varianter som Heritage, Excellence, Lady och Viceroy), Premier, Statesman, Souvereign, Admiral, Milady och Craftsman. De flesta av dem fanns dessutom i olika utföranden och storlekar.

Pennorna hade dessutom olika nummer som korresponderade till försäljningspriset. En modell som hette 350 kostade helt enkelt 3,50 dollar och en som var märkt 1750 gick på 17,50 dollar. Prisspannet i sortimentet var mycket stort. 1939 kostade den billigaste pennan, en Craftsman Junior, 2,75 dollar medan den dyraste, en Masterpiece i solitt guld, kostade hela 80 dollar.

Sheaffer fortsatte sin teknikutveckling och 1942 kom ett helt nytt slags stift, Triumph, som var rundat och satt runt hela bläckledaren (se bild nedan). 1949 introducerade företaget en ny pneumatisk fyllnadsmekanism, touchdown-filler, där bläcksäcken omgärdas av en tub. Vid ungefär samma tid började Schaeffer gjuta pennor i hårdplast. Förutom tidigare nämnda modeller, av vilka vissa hade utgått, innehöll sortimentet 1950 även modeller som Triumph, Signature, Crest De Luxe, Sentinel och Valiant.

Sheaffer 350, Grey Striped, Plunger-filler, sent 1930-tal.

 

Sheaffer 350 Craftsman, Green Striped, Lever-filler, cirka 1945.

 

Sheaffer “Triumph” Crest 1750 Golden Brown, Plunger-filler 1945-1948. 

 

                                          Sheaffer “Triumph” Valiant 1250 Carmine Striped,                                           Plunger-filler, 1946.

Något ska också sägas om Sheaffers femtiotalspennor. 1952 presenterade företaget en helt ny pneumatisk mekanism: snorkel-filler. Den var tekniskt komplicerad men mycket effektiv. Det var en vidareutveckling av företagets touchdown-filler. Enkelt uttryckt skruvar man av blindhättan och då fälls ett tunt metallrör, snorkeln, ut bakom stiftet. Pennan fylls på när man skruvar på blindhättan igen och snorkeln fälls in.

571c871f67048da4dc2a2911d1f4867e

 

 

En Sheaffer med snorkelmekanism

 

 

 

 

 

Snorkelpennorna, som marknadsfördes mycket aktivt, blev en succé och tekniken infördes på nästan alla Sheaffermodeller under början av 1950-talet och vid denna var Sheaffer det största pennföretaget i Förenta Staterna med Parker på en andraplats.

Wahl-Eversharp

1905 grundade John C. Wahl ett räknemaskinsbolag i Illinois, men företaget producerade också en mängd andra metallvaror. Tio år senare köpte han Ever-Sharp ett japanskt bolag som tillverkade blyertsstiftpennor i metall. 1917 kom Wahl in i reservoarpennsbranschen genom att ta över Boston Fountain Pen Company, som var känt för sin produktion av högkvalitativa pennor.

Från och med 1921 tillverkade Wahl reservoarpennor helt i metall, antingen med guld- eller silverinnehåll och prydda med ett flertal olika typer av geometriska mönster. John C. Wahl köpte också ett gummibolag som utnyttjades i penntillverkningen. Wahls hårdgummipennor producerades i ett flertal kulörer bland annat svart, rött och olika spräckliga varianter.

Det dröjde fram till 1929 innan Wahl började tillverka pennor i ett plastmaterial: Pyrolin. Liksom för andra bolag innebar introduktionen av plastpennor att antalet färger ökade. Den första modellen hette Gold Seal– en kvalitetsstämpel liksom Sheaffers White Dot–och var en utpräglad Art Deco-modell, som fanns i Coral, Lapis Lazuli, Black and Pearl, Rosewood och Green and Bronze. Vid den här tiden hade Wahl blivit det näst största pennbolaget i Förenta Staterna efter Waterman.

 

Wahl Eversharp med Tulip clip, Lapis Lazuli, tidigt 1930-tal.

ladda ned

Wahl Eversharp, Gold Seal, Green and Bronze, tidigt 1930-tal

1931 kom Wahls kanske vackraste och mest ikoniska celluloidmodell: Doric. Det var en strömlinjeformad, tolvkantig penna som producerades i fem kulörer. En andra penngeneration hade en randig, halvtransparent färgskala, kallad shell. Pennan producerades med adjustable nib, där användaren kunde ställa in olika grader av flexibilitet. Den andra generationen Dorics innehöll färgerna Jet Black, Silver and Black Shell, Wine Red Shell, Gold and Silver Shell. Silver Green Shell, Silver Blue Shell och Amethyst Shell.

                                             Wahl-Eversharp, Doric, Gold and Silver Shell,                                                  Deskpen med adjustable nib, cirka 1935

Vid sidan av dessa dyrare pennor introducerade Wahl mellan 1931 och 1935 en lågprisserie, Wahl-Oxford, som kostade 2 eller 3 dollar till skillnad mot Doricpennorna som låg på 7,50 respekive 10 dollar. Wahl-Oxford kan ändå räknas som en högkvalitativ penna. Samtidigt tjänade Wahl-Eversharp otvetydigt mest pengar på sina blyertsstiftpennor.

 

Wahl Oxford lever-filler, tidigt 1930-tal.

 

 

 

 

1941 introducerade Eversharp, som hela bolaget nu kallades, en ny, närmast raket- eller flygplansformad penna: Skyline (under perioder kallad Skyliner). Modellen blev en stor succé. Det var industridesignern Henry Dreufuss som låg bakom formgivningen: en bred och rundad huv och en avsmalnande kolv. Skyline producerades i ett mycket stort antal färger och med en stor huvvariation. Den tillverkades dessutom i tre storlekar: Lady, Standard och Executive. Prisskillnaderna mellan olika modeller var enorm: från 3,50 till 125 dollar. För en mycket klargörande och koncis översikt, se Jim Mamoulides essä om Skyline.

il_340x270.1653453086_s9mw

1940s-eversharp-skyline-fountain-pen_1_ef11960330ae658fe502bda5a0a853b7

Den billigaste versionerna av Skyline var enfärgade och fanns i Black, Green, Navy Blue, Brown, Dubonnet (Burgundy) och Silver Gray. Nästa steg på prisskalan var “Modern Stripe” eller “Moire”. De hade enfärgade, men randiga huvar och kolvar och fanns i Silver Gray, Green, Blue, Red och Brown. Den tredje typen var Striped Celluloid Cap. Dess huv var alltså randig och tillverkad av celluloid och hade en matchande enfärgad kolv. Den framställdes i Solid Black, Green, Navy Blue, Brown, Dubonnet och Silver Gray. Därutöver fanns det pennor med huvar och/eller kolvar i metall: rostfritt stål, guld- och silverfyllning, solitt guld, silver eller till och med platina, samt åtskilliga specialmodeller.

Även om Skyline var en bästsäljare kom andra projekt att närmast knäcka Eversharps ekonomi. En var Fifth Avenue-serien som hade ett slags hooded nib, men sålde dåligt; den ansågs trist. Det andra stora misstaget var ett försök att ge sig in i kulspetspenns-branschen som misslyckades kapitalt.

Den sista populära kvalitetsmodellen som Eversharp tillverkade hette Symphony och designades av Raymond Loewy. Modellen introducerades 1948 och producerades fram till 1952 eller något senare. De var strömlinjeformade pennor med kolvar i enfärgad hårdplast och metallhuvar. Även om den bara producerades under fyra år genomgick den flera designmässiga förändringar under tiden; den gjordes i själva verket alltmer traditionell. Efter några misslyckade nya modeller köptes Eversharp upp av Parker 1957.

 

 

Eversharp Golden Symphony, tidigt 1950-tal.

 

 

 

 

 

Conklin

Jag har själv inga Conklinpennor i min samling, men jag vill ändå säga något om bolaget, som under decennier producerade mycket bra reservoarpennor och var en av de stora aktörerna. Verksamheten grundades 1898 med säte i Toledo, Ohio, men fick namnet Conklin Pen Manufacturing Company först tre år senare.

Redan från början var grunden till företagets framgångar Roy Conklins uppfinning av den första välfungerande yttre mekanismen, crescent-filler. För att fylla pennan skruvade användaren på en “halvmåne” i metall som tryckte in bläcksäcken i pennan, så att undertryck skapades. Därefter låstes mekanismen för att hindra läckage.

bc8420ee-b8d7-11e6-837f-74f6ee3b885a

Uppfinningen och en aktiv marknadsföring gjorde att Conklin var en av de “fyra stora” fram till början av tjugotalet och exporten var omfattande. Liksom andra bolag tillverkades pennorna i vulkaniserat gummi och man hade ett rikt utbud av elaborerade guld- och silveröverdrag. När sedan flera av de andra pennfabrikanterna utvecklade egna effektiva self-fillers började många uppfatta Conklins lösning som klumpig och gammaldags och även om företaget höll kvar vid den under hela 1920-talet, tillverkade man också pennor med ett slags lever-filler.

1926 började Conklin producera pennor i ett plastmaterial, pyrolin. Serien hette Endura och var en flat-top. Den tillverkades i färger som grönt, blått, rött och svart och hade tunna horisontella linjer i andra färger, men modellen kom också i fantasifulla, mångfärgade varianter, till exempel “Orange, Blue and Cream Streak”, den så kallade Halloweenmodellen. Endura var liksom tidigare Conklinmodeller, en högkvalitativ och ganska dyr penna. En något mer strömlinjeformad variant, som kom 1930, gavs namnet Endura Symetrik.

image_141949

 

Conklin Endura Lapis Blue med smala röda ränder, sent 1920-tal

 

 

 

 

1931 kom en helt ny Conklinmodell, Nozac, som var en strömlinjeformad, tolvkantig penna med konisk huv som designades av Louis Vavrik. Pennan var en twist-filler, som marknadsfördes med att den rymde mycket mer bläck än konkurrenternas pennor och framförallt med hur många tusen ord man kunde skriva på en påfyllning. Vissa varianter hade till och med ett bläckfönster med en skala som visade ungefär hur många ord användaren skulle kunna skriva innan hon eller han behövde fylla på pennan. Nozac tillverkades i en mängd olika fantasifulla mönster, framförallt randiga och fiskbensmönstrade.

79a2eff2721807b1ef7014267ab7af54

 

 

Conklin Nozac Green Herringbone, 1930-talet

 

 

 

 

 

Trots bra och i många stycken nydanande produkter hade Conklin stora ekonomiska problem under 1930-talet. 1938 köptes bolaget upp, verksamheten flyttades till Chicago och produktionen av kvalitetspennorna lades ned, även om Conklinpennor, framförallt modellen Glider, såldes fram till slutet av 1940-talet. Märket Conklin återetablerades år 2000 och idag säljer bolaget pennor som är tydligt inspirerade av de modeller som Conklin producerade under 1900-talets  första decennier.

FORTSÄTT TILL DEL 3: EUROPEISKA PENNOR

Advertisements