Introduktion till reservoarpennor
Nordamerikanska pennor
Europeiska pennor
Svenska pennor
Pennannonser 1900–1960
Pennaspergiler
Litteraturtips och pennlänkar

 

Den moderna reservoarpennan uppfanns i Förenta staterna 1883/1884, även om detta är en sanning med modifikation (se del I). Men det är onekligen så att landet under lång tid var ledande i utvecklingen av nya material, designer och tekniker. Flera av de stora företagen hade dessutom mer eller mindre självständig produktion i andra länder, framförallt i Kanada, Storbritannien och Frankrike.

Under första halvan av 1900-talet var det fyra eller fem bolag som dominerade pennmarknaden i Förenta staterna: Waterman (grundat 1884), Parker (1888), Sheaffer (1908) och Wahl-Eversharp (1917). Innan det sistnämnda företaget tog sig in bland The Big Four under 1920-talet var Conklin (1898) ett av dem. Sammantaget brukar de ofta också benämnas First Tier, toppskiktet, av samlare idag. Begreppet väger samman företagens storlek, pennornas kvalitet och populariteten bland samlare. I detta kapitel kommer jag att ta upp alla fem, om än i olika stor omfattning. Merparten av de fotograferade pennorna ingår i min egen samling.

Men dessa fem bolag–Waterman, Parker, Sheaffer, Wahl-Eversharp och Conklin–var naturligtvis inte de enda på marknaden. Det fanns hundratals andra stora och små bolag i Förenta staterna som tillverkade pennor av mycket skiftande kvalitet. En del hade egen produktutveckling och självständig design, andra härmade mest de stora bolagens produkter eller monterade pennor med delar som tillverkades på andra håll.

gettyimages-475432795-612x612.jpg

Ska man nämna ett antal nordamerikanska penntillverkare som inte var så stora och/eller långvariga som de allra största, men som ändå tillverkade mycket bra pennor, kan följande märken inkluderas: John Holland, Chilton, Crocker, Moore, LeBoeuf, Aikin Lambert, Carter, National, Diamond Point och Mabie Todd. De må benämnas Second Tier i samlarsammanhang, men åtminstone kvalitets- och designmässigt är flera av dessa märken minst lika framstående som de som brukar räknas för First Tier. Pennor från kortlivade och högkvalitativa bolag som Chilton är till exempel populära (och mycket kostsamma) samlarområden.

chilton-wing-flow-n7h-oversized_1_c0a4a94adbb844d5579ee1b862639b2c

 

 

Chilton Wing-Flow

 

 

 

Third Tier, då? I Nordamerika, liksom i Europa, fanns det också en stor mängd tillverkare av mycket billiga pennor, ibland av tveksam kvalitet. För Förenta staternas del kan man nämna tillverkare som J. Harris & Son (Majestic, Ambassador), Welty (senare Evans), Frank Spors, och Arnold. Det finns också många helt anonyma pennor (no-name pens).

42225265_10156140857548218_6008854174194728960_o.jpg

 

En Criterion från 1930-talet. En välkonstruerad third tierpenna, med extremt tunn guldplätering

 

Wearever var de första pennorna i Förenta staterna som göts i termoplaster och åtminstone under 1940- och 1950-talet var det antagligen det enskilda bolag som sålde flest pennor i landet. Modellerna var oräkneliga och inte sällan snarlika de dyrare modeller som andra bolag tillverkade.  Ett annat bolag som tillverkade stora kvantiteter till relativt billiga priser och hade ett mycket imponerande urval av stift var Esterbrook, vars J- och SJ serier var en storsäljare kring mitten av 1900-talet. De är absolut inga dåliga pennor.

3c06f3ff-87cb-4f35-9d1e-3eb1254ca5af

 

Wearever “Taperite Citation”, sent 1940-tal som försökte efterlikna Waterman Taperite Citation.

 

 

 

 

Waterman

Det är alltså Lewis E. Waterman (1837–1901) som brukar kallas den moderna reservoarpennans uppfinnare, även om det möjligen är en överdrift. Hans grundläggande patent lämnades in 1883 och godkändes året därpå. Därefter grundade han L.E. Waterman Company (eller The Ideal Pen Company) och samlingsbeteckningen för företagets pennor blev Waterman’s Ideal Fountain Pens.

Screenshot 2018-12-01 11.42.27

 

Annons från 1884

 

 

 

Från början var alla Watermanpennor tillverkade i svart vulkaniserat gummi, men 1898 kom den första rödfärgade modellen (Cardinal) och 1921 introducerades pennor med blandningar av dessa kulörer. Men Watermans producerade också en mängd pennor med överdrag av silver eller guld: overlays. 1905 introducerade bolaget en penna med clips, men det var länge vanligt att köpa clipsen separat.

il_570xN.1202170105_olw7

 

En Waterman eyedropper utan clips.

 

 

 

 

Watermans tidigaste Idealpennor var eyedroppers. De första var mycket enkla svarta modeller utan någon form av utsmyckning. Redan under andra halvan av 1880-talet och under 1890-talet blev sortimentet dock betydligt mer differentierat och inkluderade alltmer avancerade och kostsamma guld- och silverutsmyckningar. Även om många av pennorna försågs med vanliga huvar fanns det också modeller med taper caps: långa avsmalnande huvar. Waterman stora spektrum av modeller med metallöverdrag utfördes ibland med twist respektive cable-twist-mönster. I sortimentet fanns också mycket elaborerade utsmyckningar, till exempel med blomornamente, men också en berömd modell med en slingrande orm med gröna stenar som ögon.

w22_tapercap_10Waterman 22 med tapered cap, eyedropper, 1910-talet

Watermans första safety pen kom 1907, en sleeve-filler året därpå, och den första lever-fillern började säljas 1913. Safetypennorna hade modellnummer som började på fyra: 42, 44 och 46, medan leverfillermodellerna började på fem: 52, 54, 56 och 58. Det andra talet angav stiftets, och pennans, storlek. Modeller med silver- och guldöverdrag utgick också från dessa siffror. En Waterman 52 med solitt guldöverdrag blev till exempel 552 medan en med guldfyllt överdrag hette 0552. En mindre och smalare variant av den modellen hette 0552 1/2 och en ännu mindre 0552 1/2 V, där V stod för vest pocket. För mer information, se David Nishimuras specialsida.

För att ta upp kampen med de andra pennbolagen, och i synnerhet det snabbt växande Parker, utvecklade Waterman under 1920-talet också pennor med olika färgade gummiblandningar (ripple), t.ex. red-black, rose, blue-green och olive, men också enfärgade modeller i rött och grönt. Under dessa år utökade Waterman också sitt stiftsortiment betydligt. De inkluderade såväl en mängd olika stiftbredder som skilda grader av flexibilitet, men erbjöd också specialslipningar, till exempel stift avsedda för vänsterhänta.

Den omfångsrika Watermankatalogen från 1925 visar ett stort spektrum av pennor, såväl safeties som lever-fillers och dessutom en mängd olika guld- och silveröverdrag med mönsternamn som Hand-Engraved Vine, Filigree, Gothic, Sheraton och Pansy Panel.

Waterman 0552, Black Hard Rubber med Gold Filled Filigree Overlay, lever-filler med    tillhörande blyertstiftpenna och originalask, omkring 1925

 

Waterman Pansy

Waterman 0552, Black Hard Rubbber, Pansy Panel Gold-Filled Overlay, med tillhörande blyertsstiftpenna och originalbox, omkring 1925.

 

                                 Waterman 52 1/2 V Red Hard Mottled Rubber, Lever-Filler                                   med ett franskt silverclips i form av en häger, tidigt 1930-tal.

 

                Waterman 42 1/2 V, Black Hard Rubber Safety Pen med fransktillverkad                        Sterling Silver Overlay, tidigt 1920-tal. Eftersom pennan pryddes med silver först efter export hette den inte 442 1/2 V, som annars skulle ha varit fallet.

 

W45212

Waterman 452 1/2 V, Black Hard Rubber, Sterling Silver Hand Engraved Vine Overlay, Lever-filler, sent 1920-tal.

Vid sekelskiftet 1900 hade Waterman varit den enda riktigt stora aktören på reservoarpennmarknaden i Förenta staterna. 1930 var man en av de fyra stora, men Waterman började betraktas som gammaldags och förlorade snabbt marknadsandelar till Parker, Sheaffer och Wahl-Eversharp, som hade en snabbare produktutveckling.

Vid mitten av 1920-talet hade såväl Parker som Sheaffer och Wahl-Eversharp börjat producera pennor i plastmaterial och kunde därigenom visa upp en helt annan färgskala. Waterman hade alltså i någon mån hamnat i bakvattnet. 1929 introducerade företaget slutligen sin Patrician i celluloid, den närmast ultimata Art Deco-pennan. Den var på intet sätt tekniskt nydanande, men det var en penna som var mycket arbetskrävande att tillverka och som därför producerades i relativt små volymer: en flaggskeppsmodell. Patrician var estetiskt mycket tilltalande och tillverkades i sex kulörer: Emerald, Moss-Agate, Onyx, Nacre, Turquoise, och Jet Black. Den slog dock inte så stort på sin tid. Priset var högt och modellen fasades ut från och med 1935. Den är desto mer eftertraktad bland samlare idag och mycket kostsam, framförallt om färgen är välbevarad.

Waterman Pat2

Waterman Patrician i Nacre (Black and Pearl), ca. 1929

Vid sidan om sin lyxserie, Patrician, introducerade Waterman 1931 en mindre modell, kallad Lady Patricia, som fanns i ett flertal färger, åtminstone onyx, persian (en ljus kulör med mönster i bland annat grönt och brunt), red and black, jet black, sterling silver, turquoise, nacre och emerald. Förutom att färgskalan delvis överlappade var det en mycket annorlunda penna, som bland annat hade ett mycket kort, så kallat military clip.

LadyP3

 

 

Lady Patricia i Moss-Agate, Kanada, cirka 1932.

 

 

 

 

Även om Waterman producerade många bra pennmodeller på 1930-talet blev ingen av dem en lika stor succé som de tidiga produkterna. Efter att Patrician och Lady Patricia fasats ut vid mitten av 1930-talet inriktades Watermans produktion fram till decenniets slut bland annat på ett flertal modeller som kollektivt kan benämnas Ink-Vue. Utvecklingen är en ganska komplicerad historia.

1936 kom Watermans första Ink-Vuemodell. Den hade en speciell hävarmsmekanism, double action lever, som i själva verket var ett slags  bulb-filler. Pennan marknadsfördes bland annat med argumentet att den rymde mer bläck än liknande pennor; ett argument som också Parker använde för att sälja sin nya Vacumaticmodell. Den var också delvis transparent så att användaren kunde se hur mycket bläck som återstod i pennan, därav namnet Ink-Vue. Det var också något som de andra stora penntillverkarna kunde erbjuda sina kunder. Färgskalan var inledningsvis begränsad. Först kom de randiga Emerald-Ray och Silver-Ray, men snart därefter kom en Deluxeversion som också fanns i Copper-Ray och en enfärgad Jet-Black.

fpn_1374859070__waterman_deluxe_ink-vue_blue_keyhole_nib_5_1024x350Waterman Ink-Vue Deluxe i Emerald-Ray, omkring 1937

waterman-lady-patricia-ink-vue_1_2464cadaa59ac8a0e2b900488171068a

 

 

 

Ink-Vue i Lady Patricia-stil, ca. 1936.

 

 

 

 

 

1936 introducerades också en Lady Patricialiknande Ink-Vuevariant, en mindre modell, med mönsternamnen Sunset, Mist och Black-Lace och slutligen, 1938, kom en ny Ink-Vue, försedd med en annorlunda mekanism, en vacuum-filler. På grund av dess blåaktiga linjer marknadsfördes pennan som Blue Streak och tillverkades i fyra vackra mönster: Russett Brown, Silver Gray, and Nile Green och Jet Black. Inte heller Blue Streak blev långvarig; produktionen upphörde redan 1940 eller möjligen något år senare. Ingen av Ink-Vuepennorna verkar ha sålt speciellt bra och Watermans omsättning var vid denna tid lägre än såväl Parkers som Sheaffers, och den var på väg utför.

I mitten av 1930-talet tillverkade Waterman också en ny typ av pennor för en europeisk och i huvudsak fransk marknad. De var de första moderna pennorna som använde bläckpatroner (av glas). Penndesignen var i regel mycket sparsmakad; det var enkla raka svarta pennor. Vid denna tiden startade också det franska företaget Jif-Waterman egen penn- och bläckproduktion i Frankrike.

2018-10-12 22.27.46

 

 

 

Waterman Glass Cartridge Pen, Förenta staterna, omkring 1936.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1938 introducerade Waterman emellertid något helt nytt: en penna som design- och materialmässigt verkligen låg i framkant. Företaget hade kontrakterat industridesignern John Vassos för att hitta ett helt nytt formspråk, något som skulle sätta Waterman på kartan igen. Den nya modellen kallades Hundred Year Pen (även skrivet 100 Year Pen), eftersom företaget utlovade hundra års garanti!  Pennan hade inledningsvis en strömlinjeformad design och en transparent, räfflad kolv och den tillverkades i ett alldeles nytt plastmaterial: Lucite. Hundred Year Pen tillverkades ursprungligen i tre storlekar och i kulörerna Jet Black, Burgundy Red, Forest Green och Navy Blue.

På grund av krigsrestriktioner tvingades Waterman 1941 upphöra med produktionen av pennor i Lucite och fick använda celluloid istället. I detta fall var det förödande eftersom den celluloid som användes visade sig vara särdeles känslig för tidens tand; många har drabbats av svår celluloidsjuka. Den nya versionen av 100 Year Pen framställdes i svart och mörkt rödbrunt (Maroon) och något senare även i grönt och blått och designen var betydligt mer konventiell än den tidigare versionens. På vissa modeller var den nedersta delen av kolven genomskinlig och antingen bärnstens-, glas- eller grönfärgad. Dessa transparenta nederdelar har i de allra flesta fall missfärgats ordentligt eller brutits sönder. Om de är välbevarade har de med stor säkerhet nytillverkats. Den nya versionen av 100 Year Pen hade antagligen fasats ut helt vid krigsslutet.

w_100yrset_red_2

 

 

Waterman Hundred Year Pen, tidigt 1940-tal.

 

 

Under 1940-talet producerade Waterman också pennset avsedda för läkare och sjuksköterskor som förutom reservoarpenna och blyertsstiftpenna också innehöll ett pennskal med termometer. Andra modeller var speciellt inriktade på krigsmakten och prästerskapet. De senare var helt enkelt svarta pennor prydda med ett kors.

Parker ’51’ introducerades 1941 och blev en stor succé. Den hade ett litet inkapslat stift (hooded nib) och flera andra bolag tillverkade liknande modeller. Watermans variant, serien Taperite, började säljas 1945. Stiftet var inte inkapslat men det var smalt och litet, samtidigt som det hade mycket goda skrivegenskaper. Och till skillnad från Parker ’51’, som var tillverkad i termoplast, var Watermans variant gjord av celluloid och företaget använde sin traditionella lever-filler. Taperite kom i två modeller: Stateleigh och Citation. Det fanns också en mycket liten dammodell: Lady Garland. Det fanns också en budgetvariant: Crusader. Taperitemodellerna tillverkades i sammanlagt sex olika färger: svart, grå, röd, grön, blå och ljusbrun (Tan).

Trots att de olika Taperitemodellerna var relativt framgångsrika var Waterman efter andra världskriget inne i en tydlig nedgångsfas som alltså hade börjat flera decennier tidigare och företaget gjorde desperata och misslyckade försök att hitta en säljande modell. Under ungefär ett år 1950-1951 tillverkades en kvalitetsmodell som hette Corinth och mellan 1950 och 1953 försökte bolaget introducera en budgetmodell med namnet SkyWriter. Det var den sista Watermanmodellen som tillverkades i Förenta staterna och all produktion där lades ned 1953. Företaget levde dock vidare och utvecklades i Storbritannien och Frankrike, och idag är Waterman helt franskbaserat.

fd843394b616291096cd0814710cb4a9

 

 

Waterman Taperite Stateleigh, mitten av 1940-talet.

 

 

 

 

 

Parker

Parker är utan tvekan ett av de mest kända pennmärkena, kanske det allra mest bekanta. 1888 grundade George S. Parker (1863–1937), tillsammans med William F. Palmer, Parker Pen Company i Janesville, Wisconsin. Parker hade tidigare bland annat arbetat som säljare för pennbolaget John Holland.

En genomgripande innovation som låg till grund för företagets framgångar var Lucky Curve Feed, en bläckledare som patenterades 1894 och användes under de kommande 35 åren. Bläckledaren var nydanande eftersom den stod i direktkontakt med reservoaren och det innebar bland annat att stiftet enklare kunde hållas rent. Det var en klar vidareutveckling och förbättring av Watermans variant.

Redan på 1890-talet började Parker utveckla en mängd olika pennmodeller. En del var enkla pennor i svart hårdgummi. Andra modeller hade guldband eller ingraverade mönster. The Jointless Pen, som introducerades 1899, var en modell vars kolv tillverkades i ett stycke och därigenom skulle omöjliggöra läckage. Den blev företagets första storsäljare.

Parker_Jointless_1898_advertisement

Även om Parkerpennor med guld- och silveröverdrag tillverkades redan under 1890-talet förfinades teknikerna kring sekelskiftet. Overlays med intrikata bladmönster och andra utsmyckningar blev ett vanligt inslag, liksom genombrutna överdrag i silver eller guld. Pärlemor användes också tillsammans med de ädla metallerna.

1905 kom Parkers första fyllnadsmekanism, den så kallade click fillern. Men den fasades ut redan 1913. Då började företaget använda sin långlivade button-filler istället. Den bestod av tryckknapp som var placerad under den skruvbara blindhättan. Genom en intrikat mekanism skapade knapptryckningar undertryck som fick bläcket att strömma in i reservoaren, som liksom tidigare var en gummisäck. Redan 1915 var merparten av alla Parkerpennor button-fillers och tekniken användes på vissa modeller ända fram till 1960-talet.

1909 introducerade Parker en långvarig och populär pennmodell: Jack Knife. Den hade en skruvbar huv och liknande design som senare Duofoldmodeller och var en bästsäljare i drygt ett decennium. 1921 kom de första Duofoldpennorna och då började Jack Knifemodellerna fasas ut, och 1925 slutade produktionen.

parker jack knife1

 

Parker 23 Jack Knife med Turban Top och button-filler, cirka 1915.

 

Trots sin popularitet tog inte Jack Knife inte alls över helt, ens under sin storhetstid. Bredden på Parkers produktsortiment var otroligt stor och enligt katalogen 1920 saluförde man hela 285 olika pennmodeller och pennor kunde i princip skräddarsys för kunden. För mycket mer information om tidiga Parker modeller  se Tony Fischiers fantastiska Parkersida

Nästan alla dessa pennor var tillverkade av vulkaniserat gummi, men en pennserie som utgjorde undantaget. Den hette Ivorine och tillverkades mellan 1916 och 1925. Dessa pennor tillverkades av galalit, som kunde färgas, om än i ganska svaga kulörer. Det stora problemet var att galalit var mycket fuktkänsligt och materialet kunde svälla och idag är det nästintill omöjligt att hitta Ivorinepennor i gott skick. Under 1920-talet kom de att produceras i allt fler nyanser, inkluderat Coral, Purple, White, Orange, Turqoise Blue, Yellow, Red, Jade Green och Mauve.

Parker Duofold

74614841_10157103544808218_772497954639446016_n

Duofold tillhör Parkers verkliga långkörare och pennor med namnet har återkommit i många varianter genom åren och fortfarande tillverkas Duofold-modeller. Tidigt producerades Duofolden också i Kanada, Danmark och Storbritannien.

Liksom Jack Knife tillverkades Duofolden från början av vulkaniserat gummi. Den ikoniska röda Duofolden (Chinese Red) introducerades 1921 och inom kort producerades den i tre storlekar: Senior (känd som Big Red), Junior och Lady. Den rödorangea Duofolden, som från början hade tillverkad i en rödbrun nyans (Patrician), kom trots ett högt pris–7 dollar eller minst dubbelt så mycket som många andra bra pennor–att bli mycket populär och innebar att Parker snabbt kunde mångdubbla sin omsättning. Bara under 1922 ökade den med nästan 80 procent. I och med Duofoldens inträde på marknaden kom Parker drastiskt minska antalet modeller i sitt sortiment.

Parker hade tidigare mest producerat svarta pennor och företagsledningen förde diskussioner om man också skulle introducera en svart Duofold och hur man skulle få kunder att betala så mycket mer för en svart penna. Den första svarta Duofolden kom 1923, men sålde inte alls lika bra som den röda. Däremot hade den ett lika högklassigt stift som den.

De första åren tillverkades Duofold alltså i naturgummi (från Bolivia), men 1925 tog Parker steget över till att producera dem i ett plastmaterial som man benämnde Permanite. I samband med introduktionen av plasten genomförde Parker mycket omfattande annonskampanjer som inriktade sig på hur hållbart det nya materialet var. Pennorna skulle kunna klara ett fall från tolfte våningen, från ett flygplan och så vidare.

När plasten introducerades kunde färgskalan breddas. Förutom röda och svarta Duofoldmodeller började Parker tillverka de mycket attraktiva blå (Lapis Lazuli), gula (Mandarin Yellow) och jadefärgade kulörerna. Den gula modellen var inte populär när den kom, men den är synnerligen eftertraktad idag. Problemet är att just det gula plastmaterialet var mycket skört och huven ofta har spruckit.

Färgkombinationerna Pearl and Black, Green and Pearl, Black and Burgundy samt Sea Green Pearl tillkom i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet. De ljusare varianterna av dessa pennor var mycket känsliga för missfärgningar och det är oerhört svårt att hitta exemplar som har klarat någorlunda väl och vars kolvar inte blivit djupt bärnstensfärgade (ambered).

Alldeles i slutet av 1920-talet blev Duofolds design mer avsmalnad (streamlined) och samtidigt ersattas den klassiska lucky curve, som varit en så stor del av Parker tidiga framgångar, med en ny typ av bläckledare, notched feed, även känd som christmas tree feed.

De relativt dyra Duofoldpennorna drabbades hårt av den ekonomiska nedgången efter börskraschen 1929. Under perioden 1924 till 1929 hade Parker sålt över en miljon Duofoldpennor per år. Därefter minskade efterfrågan. Tillverkningen i Förenta staterna upphörde 1933, men fortsatte i England, Kanada och Danmark. För detaljer om Duofoldmodellerna, se Tony Fischiers specialsida. och min beskrivning av brittiska och danska Parker-modeller i del III.

Men även i Förenta staterna återkom namnet Duofold ganska snart. En populär och estetiskt tilltalande ny variant som producerades mellan 1940 och 1948 brukar kallas Striped Duofold och tillverkades genom åren med såväl button filler som vacuum filler. Modellen tillverkades i många olika varianter (Lady, Junior, Debutante, Sub-debutante, Major, Senior och Ingenue), hade en strömlinjeformad design och finns i flera randiga varianter: Blue-Silver-Black, Green-Brown-Black, Red-Silver-Black (Dusty Rose) samt Shadow Wave. Dessutom finns det en helsvart variant. Men detta är i själva verket en mycket förenklad beskrivning. Samlare har identifierat ett hundratal olika varianter av Striped Duofold, varav många inte återfinns i kataloger från tiden.

För den som har specialintresse för Duofold finns en omfattande, välresearchad och vackert illustrerad bok: David Shepherd & Dan Zazove, Parker Duofold (2006, 362 sid.)

 

Parker Duofold Junior, Black, Förenta staterna, cirka 1930.

Parker Duofold Lady, Lapis Lazuli, Kanada, cirka 1929.

57012490_10156599653068218_3062453759566151680_n

Parker Duofold Junior Lapis Lazuli, Förenta staterna, cirka 1930

 

Parker Duofold Junior, Jade Green, Förenta staterna, cirka 1928.

s-l1600 (4)

Parker Dufold Lady Set, Mandarin Yellow, Förenta Staterna, ca. 1930

Parker Duofold Yellow

 

 

Parker Duofold Junior, Desk Pen, Mandarin Yellow, Kanada, cirka 1930.

 

 

 

 

Parker Duofold blackpearl1

Parker Duofold blackpearl2 (2)

Parker Duofold Deluxe Lady Moderne Black and Pearl, Förenta staterna 1930

 

33892967985_2db05d21ff_c

Parker Duofold, Burgundy and Black, Förenta staterna, cirka 1930.

 

Parker Duofold Sea1

 Parker Duofold Sea Green Pearl även kallad Green Pearl and Black, Kanada, omkring 1935, men med stift tillverkat i Newhaven, England. 

 

Striped Duofold

 

Parker Striped Duofold, Green, 1942.

 

 

s-l640Parker Striped Duofold Red (Dusty Rose), 1944

 

 

38693362685_4812ee0749_c

Parker Striped Duofold Blue, 1942

 

Parkers budgetmodeller från tidigt 1920-tal till tidigt 1940-tal

Något av ett favoritsamlarområde för mig är Parkers budgetpennor från ett något utvidgat 1930-tal, som räknades som andra- eller till och med tredjeklasspennor (second eller third-tier pens) även om de tillverkades av ett av de stora bolagen. De var avsevärt billigare än Duofold och senare Parker Vacumatic. Kvaliteten skiljer sig mycket åt mellan olika budgetmodeller. Vissa var verkligen av tveksam kvalitet, medan andra är väl så vackra och bra som de dyrare.

En billigare Parkermodell som började tillverkas 1924 när Duofolden fått fäste på marknaden och Jack Knifepennorna fasades ut kallades ursprungligen Parker ‘DQ’, vilket stod för Duofold Quality. Den tillverkades endast i svart gummi med vertikala linjer och kostade 3,50 dollar, hälften av en Duofold. Från 1925 gick de i olika varianter under namnen Parker Black and Gold, Parker X och Raven Black and Gold. Designen ändrades genom åren och liksom Duofolden kom dessa modeller att tillverkas i plastmaterial och bli mer strömlinjeformade. Produktionen upphörde 1934.

En pennserie som kan ses som en budgetvariant var Parker Pastel som tillverkades mellan 1927 och 1932. Den kan beskrivas som ett slags smalare och mindre Duofold som framförallt var riktad till kvinnor och salufördes i flera starka kulörer: Apple Green, Beige Grey, Coral, Magenta, Mauve och Naples Blue. De tillverkades även med vattrad yta (moire).

De flesta av budgetpennorna introducerades dock efter börskraschen 1929. De brukar kallas depression pens eller thrift pens och producerades i mängder av mönster i starka färger. Pennorna av detta slag hette egentligen Duette, Moderne och Premier och tillverkades från 1932, men annonserades knappt. Företaget ville hålla kvar bilden av att Parker bara tillverkade toppmodeller. Duette producerades i Förenta staterna i två olika storlekar (av samlare ibland kallade Duette Sr och Jr). Den fasades ut redan 1933. Premier och Moderne tillverkades i Kanada åtminstone fram till 1935 och den förra modellen var större än den senare.

Pennorna framställdes inalles i möjligen så många som tjugo mönster och kulörer. De mindre varianterna kostade omkring 3 dollar och de större omkring 4 dollar. Det var alltså betydligt lägre än priset för en Duofold Senior som vid tiden kostade 10 dollar. Många thrift pens har missfärgats ordentligt med tiden och det är svårt att komma över välbevarade exemplar. Inte minst på grund av de många kulörerna är det ett populärt samlarområde. För bilder på ett stort antal pennor i olika kulörer, se Tony Fischiers sida.

vintage-super-parker-duette-senior_360_a17c4f75ec5d28b79b8c82864c9371cc

 

 

En Parker Duette i utmärkt skick.

 

 

 

Från och med 1932 producerade Parker en utpräglad budgetvariant med namnet Parco som kostade 1,25 dollar. Redan året därpå bytte den namn till Parkette och tillverkades i olika former fram till omkring 1940. För Parkers vidkommande var serierna unika eftersom de var lever-fillers och inte button-fillers. De tillverkades i starka färger, ofta med marmorerade mönster.

Från och med 1934 fanns också en mer elaborerad, något dyrare variant: Parkette Deluxe. De allra sista Parkettemodellerna av detta slag (från och med 1938) hade ett pilformat clips, som dock skiljde sig från det ikoniska clips som fanns på Vacumatic. Även Deluxevarianten kostade mindre än två dollar.

1941 kom ytterligare en ny budgetvariant, Parkette Zephyr, som producerades i flera virvelmönstrade kulörer, som är eftertraktade idag och ofta betingar förhållandevis höga priser om de är välbevarade. Zephyren blev dock mycket kortlivad och fasades ut redan efter ett drygt år. David Isaacson har skrivit en detaljerad och väldokumenterad artikel om Parco-Parkette

De olika Challengermodellerna tillhörde det övre budgetskiktet och var button-fillers. Parker Challenger introducerades 1934 och något senare kom de elegantare varianterna Challenger Deluxe och Royal Challenger. En vanlig Challenger kostade ungefär en tredjedel av en Vacumatic, Deluxevarianten ungefär hälften, medan Royal Challenger inte kostade mycket mindre än de billigaste Vacumaticmodellerna.

Parker Challenger och Challenger Deluxe tillverkades framförallt i marmorerade varianter, medan Royal Challenger, som introducerades 1937, hade en fiskbensmönstrad design, kallad herringbone. Den senare är mycket eftertraktad idag, speciellt varianten som utrustades med ett svärdformat clips. Challenger-modellerna fasades ut 1940/1941. För mer information om Challenger med varianter, se Tony Fischiers sida S2tRdl0

 

En Royal Challenger med Herringbone-mönster

 

 

Vid skiftet mellan 1930- och 1940-talet (1939–1940,) producerade Parker en annan budgetserie som inte var så populär vid tiden men som är desto mer eftertraktad idag. Den hette Parker Duofold Geometric, var en button-filler och tillverkades i grönt, guldbrunt och grått med ett geometriskt mönster som hade vissa likheter med tandborstar, vilket har gjort att modellen också blivit känd som Parker Toothbrush. Det fanns också en helsvart Geometric, med, så att säga, osynliga tandborstar. David Isaacson har skrivit en mycket väldokumenterad artikel om Parker Toothbrush i Fountain Pen Journal 2:2 (2016).

Ett par år in på 1940-talet hade Parker inte en enda budgetmodell kvar i sitt sortiment, vilket betydde att ingen av deras pennor kostade under 5 dollar. Det var istället de dyrare Vacumaticmodellerna och det nya flaggskeppet Parker ’51’ som såldes i stora mängder.

Parker ‘DQ’

a46571db-7343-450a-a18f-60427889f74f

Parker Duofold Quality ‘DQ’ Lady med Ring-top, 1924.

 

Parker Pastel

parker pastel set

Parker Lucky Curve Pastel set, Moire Magenta, ring-top, tidigt 1930-tal.

Parker Moderne/Parker Duette

s-l1600

Parker Moderne, Green and Bronze (eller Gold), Kanada, cirka 1932

Parker moderne4

Parker Duette, Brown and Black, Förenta Staterna, cirka 1932

 

Parker Parco

 

parco1

Parker Parco set, Green Marble, Lever-Filler, 1932

Parker Parkette

parkette deluxe4

 

 

Parker Parkette Deluxe, Burgundy and Black Marble, Lever-filler, 1938.

 

 

Parker Challenger

parker challenger

 

 

 

 

 

 

 

Parker Challenger, Blue Marble, Button-filler, 1940.

Parker Challenger (3)

Duofold Geometric

Parker Duofold Geometric (Toothbrush), Green and Brown, Button-fillers, 1939.

s-l1600-1.jpg

Parker Duofold Geometric (Toothbrush), Black, Button-filler, 1939.

 

Parkette Zephyr

parker parkette zephyr

Parker Parkette Zephyr, Blue Swirl, Lever-filler, 1941.

parker-parkette-zephyr-brown-swirl_1_9faecc39acaaa7ea28e3386eb458c04c

Parker Parkette Zephyre, Brown Swirl, Lever-filler, 1941

Parker Vacumatic

Under början av 1930-talet gjorde Parker försök att bryta den relativa ekonomiska nedgången och utveckla en högkvalitativ (och dyrare) modell som skulle sticka ut i den järnhårda konkurrensen mellan de stora pennföretagen i Förenta staterna. Resultatet var en långlivad penna som kom att kallas Parker Vacumatic, vilken kombinerade en ny mekanism med en nydanande och mångvarierad design.

Pennan introducerades på prov 1932 med namnet Golden Arrow. Av upphovsrättsliga skäl fick den samma år byta namn till Parker Vacuum Filler. Innan år 1933 var till ända hade pennan bytt namn till Vacumatic Filler och i början av 1934 blev den till slut helt enkelt Vacumatic.  Standardvarianten kostade 7,50 dollar. Parker Vacumatic blev en storsuccé och långkörare, precis som tidigare Duofold. I Förenta staterna tillverkades den mellan 1934 och 1948. I Kanada upphörde tillverkningen först fem år senare.

Vacumatics mekanism var nydanande och resultatet av flera års produktutveckling. Till skillnad från till exempel Duofold, som hade en gummisäck, fungerade hela kolven som reservoar, vilket gjorde att den rymde betydligt mer bläck och alltså behövde fyllas på mer sällan. Reklamen påstod att den rymde 102 procent mer bläck. Genom att flera gånger trycka ned en tub/spak som gömde sig under blindhättan drogs luft ur reservoaren och bläck kunde strömma in. Mekanismen kan egentligen kallas push-filler, som var fäst vid en så kallad diafragma i gummi, vilken skapade undertrycket inuti kolven. Genom åren använde Parker sig av tre olika varianter som fungerade på liknande sätt: en lockdown filler i aluminium (1932–1937), en speedline filler i aluminium (1937–1942) samt en plunger filler i plast (1942–1948/1953).

Med utgångspunkt i de olika mekanismerna brukar man dela in Vacumatic-pennorna i tre generationer. Redan vid en snabb titt kan man se om en penna tillhör den tredje generationen. Medan de första och andra generationernas pennor har så kallade juveler (jewels), ett slags juvelslipade svarta eller färgade bitar infattade i metall som är fästa på såväl toppskruv som blindhätta, är inte tredje generationens pennor double-jewelled, utan single-jewelled. De har bara en “juvel” och den är placerad på toppskruven, medan blindhättan är rundad och slät.

Men det var inte bara mekanismen som var nydanande med Parker Vacumatic. Det var också designen och den speciella, ofta halvtransparenta celluloidplasten och det numera klassiska pilclipset. Att ge en kortfattad detaljerad överblick över alla Vacumaticmodeller är omöjligt. De producerades i mängder av storlekar och kulörer. Det finns dessutom många varianter och testprodukter. För den som är specialintresserad finns en mycket väldokumenterad och rikt illustrerad monografi: Geoffrey Parker, David Shepherd & Dan Zazove, Parker Vacumatic (2008; 343 sidor).

Vacumatic producerades genom åren alltså i ett stort antal modeller. En grundläggande distinktion görs ofta mellan två huvudgrupper: de som ingick i top-line och de som ingick i bottom-line. De senare var kortare, smalare (och billigare) än de förra. Samtidigt var det inga dramatiska skillnader i storlek modellerna emellan. De olika pennornas längd varierade mellan omkring 12 och 14 cm och tjockleken mellan 12 och 16 mm. Däremot fanns det andra skillnader mellan top- och bottom-line, till exempel variationer i kulörer och stift.

Sheaffer hade sin white dot, en vit punkt som sattes på pennor över en viss prisnivå och som skulle signalera att pennan hade livstidsgaranti (se nedan). Parker gjorde något liknande. På Vacumaticmodeller över ett visst pris hade man under cirka ett halvår 1938–1939 en femuddig stjärna på överdelen av clipset. Den ersattes under 1939 med ett betydligt tydligare tecken: en blåemaljerad ruterformad symbol, the blue diamond, som fanns kvar till omkring 1946.

I första generationen hade top-linemodellerna namnen Oversize, Senior, Standard och Slender. Andra generationens modeller var mer strömlinjeformade och hette Senior Maxima, Maxima, Major och Standard. Från och med 1940 benämndes toppmodellerna istället Senior Maxima, Slender Maxima och Major. Den senare blev snart något av en standardmodell. Den var 13 cm lång och 14 mm bred. Det är mycket lättare att få överblick över den tredje generationen. Fram till 1945 tillverkades Maxima och Major, och därefter endast Major. I Kanada tillverkades dessutom en Long Major. Den absolut vanligaste typen av Vacumatic som man hittar på svenska auktioner är en kanadensisk Major från 1946.

Det är de randiga, halvtransparenta modellerna i laminated pearl som Vacumatic blivit mest känd för. I de första och andra generationerna fanns de endast i top-line. Från 1934 och framåt utvecklades modeller i nyanserna Burgundy Pearl, Silver Pearl, Black, Emerald Pearl och Golden Pearl. Dessa kulörer fanns under de första åren i såväl opaque som transparent, men därefter producerades endast de transparenta varianterna. 1941 slutade Parker producera Burgundy Pearl och den ersattes med Azure Blue Pearl. Därutöver fanns det bland annat en mycket kostsam Vacumaticmodell med solitt guldöverdrag: Coronet. Den mest elaborerade varianten gick på 100 dollar.

Vacumatics bottom-line innehöll inte så många olika modeller, men färgskalan var mer differentierad än top-lines. I första generationen benämndes modellerna Junior och Junior Slender och i den andra generationen Junior och Junior Debutante (från 1939 kallad Sub Debutante). Fram till 1945 innehöll tredje generationens bottom-line såväl Debutante och Sub Debutante, men därefter fanns endast Debutante kvar.

Bottom-linemodellerna hade länge en ganska annorlunda färgskala. Från början tillverkades pennorna i Black Opaque, Burgundy Marbled, Grey Marbled, Black Reticular, Emerald Marbled samt, endast 1936, i Brown Pearl, idag mer känd som Golden Web; en av de mest eftertraktade modellerna. Från 1938 introducerades en serie helt andra mönster som kallades Shadow Wave. Det bestod av vågiga, lodräta linjer mot en svart transparent bakgrund och tillverkades i svarta, vinröda, grå, gröna och bruna varianter. På 1940-talet, i den tredje generationen, producerades bottom-line i samma typ av mönster som pennorna i top-line: Golden Brown, Grey, Black och Emerald.

Vacumatic och andra Parkermodeller från 1930-, 1940-talet och första halvan av 1950-talet är enkla att datera eftersom de har en datering på kolven. Det mest långlivade systemet användes mellan andra kvartalet 1938 och slutet av 1949. Då daterades pennorna med en siffra. Om man till exempel återfinner siffran 6 på kolven betyder det att pennan tillverkades 1946. Det finns dock en viss överlappning i systemet så siffran 9 kan stå för såväl 1939 som 1949, men eftersom pennmodellerna skiljer sig åt är det ingen tvekan om vilket av de två åren pennan tillverkades. Det angavs också vilket kvartal pennan tillverkades. Det skedde med hjälp av punkter om än på ett lite ologiskt sätt. Första kvartalet märktes med tre punkter (en på vardera sidan av siffran och en under siffran), andra kvartalet med två punkter och tredje kvartalet med en punkt, medan pennor tillverkade under fjärde kvartalet saknar punkt.

Mellan 1934 och första kvartalet 1938 använde Parker ett annat dateringssystem med två nummer där den första siffran anger kvartalet och det andra årtalet. En penna märkt 45 indikerar att pennan tillverkades under fjärde kvartalet 1935. Mellan 1950 och 1953 angavs inte kvartal längre och en penna som är märkt med nummer 53 är tillverkad 1953.

 

 

 

 

 

Parker Vacumatic Junior, Burgundy and Black, Kanada, cirka 1935, lock-down filler. Blindhättan är dock utbytt senare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Parker Vacumatic “Golden Web”, Förenta staterna, 1936, lock-down filler

 

goldweb_parker_8

 

 

Parker Vacumatic, Standard, Golden Brown, Kanada, 1937, lock-down filler.

 

 

 

 

 

wahl eversharp kashmir (3)

 

 

 

 

 

Vacumatic Laminated Emerald Pearl, Slender, Förenta staterna 1937, lock-down filler.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Parker Vacumatic, Grey Pearl med Star Clip, Förenta staterna, 1939, men med senare utbytt       blindhätta och mekanism.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

parker vacumatic grey

 

290771916_df668990-d783-4793-9a45-0fcb11e374f6 (1)

parker vacumatic azure3

 

Parker Vacumatic, Major, Azure Blue Pearl, Kanada, 1946, plunger-filler.

 

 

 

 

 

 

290771078_5e859768-3657-411a-85c9-a1d1e6fea8fe

parker vacumatic black2

 

 

Parker Vacumatic, Major, Laminated Black, Förenta staterna, 1946, plunger-filler

 

 

 

 

1946-Parker-Emerald-FP-8_1920x

                                       Parker Vacumatic, Major, Laminated Emerald Pearl,                                             Förenta staterna, 1946, plunger-filler.

 

Parker V.S. (som antagligen stod för Vacumatic Successor) kan också nämnas i detta sammanhang. Det var en penna med ett klassiskt stort stift som producerades när Parker ’51’ med sitt lilla, inkapslade stift, hooded nib, höll på att ta över marknaden helt. Parker V.S. introducerades 1946, men blev inte speciellt populär i Förenta staterna. Intresset var större  i Europa, där den tillverkades i Danmark. Produktionen upphörde dock redan 1949.

 

Parker V.S. Navy Blue, Customed (guldfylld huv), Förenta staterna, 1946. Intressant nog med samma huv som på Parker ’51’ och inte den enklare “tapered clip”.

 

Parker ’51’

Den sista modellen jag ska nämna i detta sammanhang är just den otroligt populära och långvariga Parker 51, eller Parker ’51’ som namnet oftast skrevs. I olika varianter producerades den i drygt trettio år, mellan 1941 och 1972.

Det finns en innehållsrik hemsida som bara handlar om modellen och en detaljerad skildring på Tony Fischiers sida som dessutom har ett utmärkt illustrations-material. Dessutom finns en användbar och välresearchad bok: David & Mark Sherherd, Parker ’51’ (2004, 176 sid).

 

250px-Parker-51s

De två huvudvarianterna av Parker 51. Överst en Vacumatic-filler (MK I: 1941-48). Därunder en Vacumetric-filler (MK II: 1948-)

Parker ’51’ var i princip färdigutvecklad 1939. Den testsåldes på flera håll under detta och kommande år, men den stort upplagda världspremiären kom 1941. Den första typen, av samlare kallad Mark I (MK I), förseddes med en vacuum-filler. Den tillverkades mellan 1941 och 1948 och göts i en termoplast som kallades Lucite.

MK I fanns i sammanlagt åtta kulörer: India Black, Mustard Yellow, Buckskin Beige, Nassau Green, Cedar Blue, Dove Grey, Navy Grey and Cordovan Brown. Dessutom tillverkade Parker ungefär två dussin olika huvar genom åren, från standardmodeller i rostfritt stål (lustraloy) till olika silver- och guld(fyllda) modeller med olika mönster. Variationsmöjligheterna var alltså enorma.

51-colours

 

 

Parker ’51’ Vacumatics färgskala.

Bildkälla: http://www.parkerpens.org

 

 

 

 

 

 

Som redan nämnts hade Parker ’51’  ett helt annat slags stift än alla tidigare pennmodeller. Det var litet och nästan helt dolt. Typen kallas hooded nib och många andra tillverkare kom under de närmaste decennierna att producera varianter av sådana stift.

Från och med 1948 installerade Parker en ny mekanism i sin nya flaggskepps-modell: vacumetric-filler. Samlare refererar till dessa pennor som Mark II (MK II). Den fanns i princip kvar till dess att Parker ’51’ fasades ut i början av 1970-talet. Reservoaren i den nya modellen var en bläcksäck i ett mjukt, men extremt hållbart plastmaterial, Pli-Glass, som var monterad inuti en metalltub. På tuben fanns en liten tryckstång (pressure bar) med vilken man skapade undertrycket. För att komma åt mekanismen och fylla på bläck behövde man skruva av hela pennhöljet.

51-colours-aero

 

 

 

Parker ’51’ Aerometrics färgskala.

Bildkälla: http://www.parkerpens.org

 

 

 

 

Även på numera nästan 70 år gamla Parker ’51’:or är bläcksäcken i Pli-Glass oftast i mycket gott skick, vilket har fått många att betrakta Parker ’51’ MK II som en av de mest stryktåliga och högkvalitativa pennorna någonsin. Färgskalan innehöll Black, Midnight Blue, Teal, Forest Green, Navy Grey, Plum och Cocoa.I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet gjordes vissa tekniska och estetiska förändringar av modellen varför samlare brukar räknar med ytterligare två varianter (MK III och IV), som överlevde några år var.

 

Sheaffer

Sheaffer tillhörde, och tillhör fortfarande, de största pennföretagen och genom sin drygt sekellånga historia har de tillverkat ett mycket stort antal modeller som såväl tekniskt och formgivningsmässigt legat vid frontlinjen.

Grundaren Walter A. Sheaffer (1867–1946) var från Bloomsfield, Iowa och ursprungligen juvelerare. Tillsammans med sin far drev han en framgångsrik butik i Fort Madison, Iowa. Vägen in i pennbranschen var hans uppfinning av den senare så spridda lever-fillern, som han patenterade 1908. En betydligt förbättrad version av hävarmsmekanismen patenterades fyra år senare.

Det var också 1912 som Sheaffer började tillverka och marknadsföra pennor under namnet W. A. Sheaffer Pen Company, vilket snabbt blev mycket framgångsrikt. 1914 stod Sheaffer för 3 % av den amerikanska reservoarpennmarknaden, 1923 hade andelen växt till 13 % och redan 1925 stod bolaget för en femtedel av den samlade försäljningen i Förenta staterna.

1920 introducerade Sheaffer sina första Lifetime-pennor, som man gav livstidsgaranti på, och företaget tillverkade vid denna tid inga budgetpennor. Den billigaste modellen gick på 8,75 dollar; en betydande summa. 1924 fick denna livstidsgaranti ett synligt tecken i form av en vit punkt (white dot) som sattes på pennor över en viss prisnivå. Samma år blev Sheaffer ett av de första bolagen som producerade pennor i plast; de kallade sitt material Radite.

Under 1920-talet var de flesta pennor Sheaffer tillverkade flat-tops med lever-fillers. Förutom svarta och röda pennor producerade man pennor i flera gröna nyanser, bland annat en eftertraktad jadefärgad kulör.

be0cef1d07e209d1943342f80266d5ea

 

Jadefärgad Sheaffer Flat Top White Dot, sent 1920-tal.

 

 

Även om flat-topmodellerna levde vidare under trettiotalet introducerade Sheaffer 1929 en helt ny modell, en strömlinjeformad penna med konisk topp och botten: Balance. Den marknadsfördes dock senare oftast som Feathertouch eller Lifetime. Det var en lätt och ergonomiskt väl uttänkt penna som tog de andra tillverkarna på sängen och blev en försäljningssuccé. Fram till 1934 var alla Balancepennor lever-fillers. Då introducerade Sheaffer en plunger-filler kallad Vacuum-Fil som existerade parallellt med den äldre mekanismen. Genom att företaget ändrade clipsets design åtskilliga gånger mellan 1929 och 1942 är det relativt enkelt att datera en Balancepenna med viss exakthet. Se Richard Binders artikel om modellen.

Balancemodellen tillverkades i många olika storlekar: från Oversize till Petite och i två olika tjocklekar. Dessutom fanns till exempel deskpens, modeller med ring-top och speciella, mycket små “golfpennor”. Balanceserien producerades också i en mängd kulörer och mönster. Den fanns bland annat i Jet Black (1929–1942), Jade Green (1929–1932), Pearl and Black (1929–1934), Marine Green (1930–1935), Red Veined Grey Pearl (1931–1935) och Blue (1931–1932). Den senare kallas i dag ofta Blue and Black, men i själva verket är den svartliknande nyansen mörkt blå. Den var inte populär på trettiotalet, men eftertraktad bland samlare idag.

Sheaffer Blue4

 

Sheaffer Balance Blue, 1931–1932.

 

 

 

Sheaffer drabbades liksom de andra bolagen av den ekonomiska depressionen; deras pennor var relativt kostsamma och man introducerade vid denna tid därför också ett utpräglad budgetmärke: WASP (=W.A. Sheaffer Pen), som bland annat hade pennor med elaborerade färgglada geometriska mönster. Samtidigt var Sheaffer Balance det verkliga flaggskeppet.

s-l1600 (2)

sheaffer abalone4

 

Sheaffer Balance Ebonized Pearl (Abalone), omkring 1935.

 

 

 

 

 

När ekonomin åter stabiliserats ändrade bolaget från mitten av 1930-talet ändrade och breddade Sheaffer färgskalan i Balanceserien och inkluderade Ebonized Pearl (också känd som Abalone) och dessutom de randiga (striated): Grey Pearl, Golden Brown, Roseglow, Marine Green och Carmine. Serien slutade produceras 1942. Men inte minst de randiga pennorna kom att bli kännetecknande för Sheaffer även sedan Balance fasats ut.

Under såväl 1930- som 1940-talet försågs Sheafferpennorna med nummer som korresponderade till försäljningspriset. En modell som hette 350 kostade helt enkelt 3,50 dollar och en som var märkt 1750 gick på 17,50 dollar. Prisspannet i sortimentet var mycket stort. 1939 kostade den billigaste pennan, en Craftsman Junior, 2,75 dollar medan den dyraste, en Masterpiece i solitt guld, kostade 80 dollar.

Fyra randiga Shaefferpennor från 1930- och 1940-talet

Sheaffer 350, Grey Pearl, plunger-filler, sent 1930-tal.

Sheaffer 350 Craftsman, Marine Green, Lever-filler, 1940-talet.

Sheaffer fortsatte sin teknikutveckling och 1942 kom ett helt nytt slag stift, Triumph, som var rundat och omslöt hela bläckledaren. Den gav namn till en hel serie pennor, “TRIUMPH”, som alltså ersatte Balanceserien. Även om det finns en del tidiga lever-fillermodeller blev plunger-fillers snart det enda alternativet. Mekanismen var effektiv, men den utgör ett problem för samlare i dag, eftersom den är ganska komplicerad att reparera.

Under 1940-talet var Sheaffers pennsortiment svåröverskådligt. Det fanns otroligt många olika modeller, som bland annat skilde sig åt genom ringens eller ringarnas bredd och huvens material, men också pennornas storlek. Några av dem var Crest, Autograph (med varianter som Heritage, Excellence, Lady och Viceroy), Premier, Statesman, Souvereign, Admiral, Milady och Craftsman. Färgskalan var dock ganska begränsad: Jet Black, Golden Brown, Grey Pearl, Marine Green och Carmine.

1949 introducerade företaget en ny pneumatisk fyllnadsmekanism, touchdown-filler, där bläcksäcken omgärdas av en tub. Vid ungefär samma tid började Sheaffer gjuta pennor i hårdplast. Förutom tidigare nämnda modeller, av vilka vissa hade utgått, innehöll sortimentet 1950 även modeller som Signature, Crest De Luxe, Sentinel och Valiant.

                                          Sheaffer “Triumph” Valiant 1250 Carmine Striped,                                           Plunger-filler, 1946.

Sheaffer “Triumph” Crest 1750 Golden Brown, Plunger-filler 1945-1948. 

Något ska också sägas om Sheaffers femtiotalspennor. 1952 presenterade företaget ny pneumatisk mekanism: snorkel-filler. Den var tekniskt komplicerad men mycket effektiv. Det var en vidareutveckling av företagets touchdown-filler. Enkelt uttryckt skruvar man av blindhättan och då fälls ett tunt metallrör, snorkeln, ut bakom stiftet. Pennan fylls på när man skruvar på blindhättan igen och snorkeln fälls in.

571c871f67048da4dc2a2911d1f4867e

 

 

En Sheaffer med snorkelmekanism

 

 

 

 

 

Snorkelpennorna, som marknadsfördes mycket aktivt, blev en succé och tekniken infördes på nästan alla Sheaffermodeller under början av 1950-talet. Vid denna var Sheaffer det största pennföretaget i Förenta Staterna med Parker på en andraplats.

För detaljerad information om Sheaffermodeller, se också Ravens March Fountain Pens specialsida.

Wahl-Eversharp

1905 grundade John C. Wahl ett räknemaskinsbolag i Illinois, men företaget producerade också en mängd andra metallvaror. Tio år senare köpte han Ever-Sharp ett japanskt bolag som tillverkade blyertsstiftpennor i metall. 1917 kom Wahl in i reservoarpennbranschen genom att ta över Boston Fountain Pen Company, som var känt för sin produktion av högkvalitativa pennor.

Från och med 1921 tillverkade Wahl reservoarpennor helt i metall, antingen med guld- eller silverinnehåll och prydda med ett flertal  olika typer av geometriska mönster som graverades maskinellt. John C. Wahl köpte emellertid också ett gummibolag som utnyttjades i penntillverkningen. Wahls hårdgummipennor producerades i ett flertal kulörer bland annat svart, rött och olika spräckliga varianter.

Det dröjde fram till 1929 innan Wahl började tillverka pennor i ett plastmaterial: Pyrolin. Liksom för andra bolag innebar introduktionen av plastpennor att antalet färger ökade. Den första modellen hette Gold Seal– en kvalitetsstämpel liksom Sheaffers White Dot–och var en utpräglad Art Deco-modell, som fanns i Coral, Lapis Lazuli, Black and Pearl, Rosewood och Green and Bronze. Vid den här tiden hade Wahl blivit det näst största pennbolaget i Förenta Staterna efter Waterman.

 

Wahl Eversharp med Tulip clip, Lapis Lazuli, tidigt 1930-tal.

ladda ned

Wahl Eversharp, Gold Seal, Green and Bronze, tidigt 1930-tal

1931 kom Wahls kanske vackraste och mest ikoniska celluloidmodell: Doric. Det var en strömlinjeformad, tolvkantig penna som producerades i fem kulörer: Jet Black, Burma Pearl, Cathay Pearl, Kashmir Pearl och Morocco Pearl. En andra penngeneration (från och med 1935) hade en randig, halvtransparent färgskala, kallad shell. Pennan försågs ibland med adjustable nib, där användaren kunde ställa in olika grader av flexibilitet. Den andra generationen Dorics innehöll färgerna Jet Black, Silver and Black Shell, Wine Red Shell, Gold and Silver Shell. Silver Green Shell, Silver Blue Shell och Amethyst Shell.

49099456_10217660675899031_8091242713741000704_o

wahl-doric.jpg

 

 

 

 

 

Wahl-Eversharp Doric, Första generationen (1931–1935) Morocco Pearl

 

 

 

 

 

 

wahl eversharp kashmir

2019-01-20 01.07.29

 

 

 

Wahl-Eversharp Doric Oversize, Första generationen, (1931–1935) i Kashmir Pearl, flankerad av två Parker Vacumatic i Emerald Pearl samt skriftprov.

 

 

                       

wahl doric brun

 

 

 

 

 

 

Wahl-Eversharp Doric, andra generationen, Gold and Silver Shell, deskpen med adjustable nib, cirka 1935.

 

 

 

37745310_10156007314173218_7624518362965475328_n

Vid sidan av dessa dyrare pennor introducerade Wahl mellan 1931 och 1935 en lågprisserie, Wahl-Oxford, som kostade 2 eller 3 dollar till skillnad mot Doricpennorna som låg på 7,50 respekive 10 dollar. Wahl-Oxford kan ändå räknas som en högkvalitativ penna. Samtidigt tjänade Wahl-Eversharp otvetydigt mest pengar på sina blyertsstiftpennor.

 

Wahl Oxford lever-filler, tidigt 1930-tal.

 

 

 

 

1941 introducerade Eversharp, som hela bolaget nu kallades, en ny, närmast raket- eller flygplansformad penna: Skyline (under perioder kallad Skyliner). Modellen blev en stor succé. Det var industridesignern Henry Dreufuss som låg bakom formgivningen: en bred och rundad huv och en avsmalnande kolv. Skyline producerades i ett mycket stort antal färger och med en stor huvvariation. Den tillverkades dessutom i tre storlekar: Lady, Standard och Executive. Prisskillnaderna mellan olika modeller var enorm: från 3,50 till 125 dollar. För en mycket klargörande och koncis översikt, se Jim Mamoulides essä om Skyline.

il_340x270.1653453086_s9mw

1940s-eversharp-skyline-fountain-pen_1_ef11960330ae658fe502bda5a0a853b7

De billigaste versionerna av Skyline var enfärgade och fanns i Black, Green, Navy Blue, Brown, Dubonnet (Burgundy) och Silver Gray. Nästa steg på prisskalan var “Modern Stripe” eller “Moire”. De hade enfärgade men randiga huvar och kolvar och fanns i Silver Gray, Green, Blue, Red och Brown. Den tredje typen var Striped Celluloid Cap. Dess huv var alltså randig och tillverkad av celluloid och hade en matchande enfärgad kolv. Den framställdes i Solid Black, Green, Navy Blue, Brown, Dubonnet och Silver Gray. Därutöver fanns det pennor med huvar och/eller kolvar i metall: rostfritt stål, guld- och silverfyllning, solitt guld, silver eller till och med platina, samt åtskilliga specialmodeller.

Även om Skyline var en bästsäljare kom andra projekt att närmast knäcka Eversharps ekonomi. En var Fifth Avenue-serien som hade ett slags hooded nib, men sålde dåligt; den ansågs trist. Det andra stora misstaget var ett försök att ge sig in i kulspetsbranschen som misslyckades kapitalt.

Den sista populära kvalitetsmodellen som Eversharp tillverkade hette Symphony och designades av Raymond Loewy. Modellen introducerades 1948 och producerades fram till 1952 eller något senare. De var strömlinjeformade pennor med kolvar i enfärgad hårdplast och metallhuvar. Även om den bara producerades under fyra år genomgick den flera designmässiga förändringar under tiden; den gjordes i själva verket alltmer traditionell. Enligt min mening är det en underskattad penna. Efter några misslyckade nya modeller köptes Eversharp upp av Parker 1957.

 

 

Eversharp Golden Symphony, tidigt 1950-tal.

 

 

 

 

 

Conklin

Under fyra decennier producerade Conklin i Toledo, Ohio mycket högkvalitativa reservoarpennor och var en av de stora aktörerna. Verksamheten startades 1898 av Roy P. Conklin (1869-1938) , men fick namnet Conklin Pen Manufacturing Company först tre år senare.

Redan från början var grunden till företagets framgångar Conklins uppfinning av den första välfungerande yttre mekanismen, crescent-filler, som patenterades 1901. För att fylla pennan skruvade användaren på en “halvmåne” i metall som tryckte in bläcksäcken i pennan, så att ett kraftigt undertryck skapades. Pennan fylldes på mycket snabbt; på fyra sekunder enligt reklamen. Därefter låste man mekanismen för att hindra läckage. Även om mekanismen fasades ut under 1920-talet fanns den fortfarande kvar i katalogen 1930-1931.

Conklincrescent1

Conklin Black Hard Chased Rubber # 5 NL, Crescent-Filler, 1918–1924

Uppfinningen och en aktiv marknadsföring gjorde att Conklin var en av The Big Four fram till början av tjugotalet och exporten var omfattande. Liksom andra bolag tillverkades pennorna i vulkaniserat gummi (främst i svart men också i rött och i mottled hard rubber). Man hade ett rikt utbud av såväl enklare ringar i guld som mycket elaborerade guld- och silveröverdrag, såväl heltäckande släta och mönstrade som genombrutna (“filigree”) och tillverkade under en kortare period även pennor helt tillverkade i guldblandningar respektive sterlingsilver.  Conklin gav sedan 1909 kunderna möjlighet att köpa pennor med förmonterade clips för 50 cent extra och samma år introducerade man en skruvbar huv som skulle skydda bättre mot läckage. Modellen kallades Non-Leakable.

När sedan flera av de andra bolagen utvecklade egna effektiva self-fillers började många uppfatta Conklins mekanism som klumpig och gammaldags och även om företaget höll kvar vid den under hela 1920-talet, tillverkade företaget från och med 1925  i allt större utsträckning pennor med en lever-filler med en kort hävstång (omkring 1,5 centimeter).

1924 introducerade Conklin en helt ny pennserie. Den hette Endura och var en flat-top (under 1923 hade man försökt introducera en liknande penna med namnet Duragraph, men namnet gav antagligen upphov till en upphovsrättskonflikt). Endura tillverkades först endast i rött och svart gummi, men 1926 började Conklin producera pennor i ett plastmaterial, pyrolin. Därefter ökade också antalet kulörer och Endura kom att tillverkas i färger som grönt (åtminstone tre olika nyanser), Sapphire Blue, Red, Jet Black, Mahogny, Black and Bronze, Pearl and Black och Purple an Gold. Ett genomgående attraktivt stildrag var pennorna att försågs med tunna ingraverade horisontella linjer i kontrastfärger; den safirblå modellen hade till exempel röda linjer. 

Endura var liksom tidigare Conklinmodeller en högkvalitativ och ganska dyr penna, men förutom oversize och standardmodeller producerade företaget också enklare modeller (three-fifty pens, som alltså kostade 3,50 dollar) i en delvis annorlunda färgskala. De fanns i svart, röd, blå och grön, men också i två färgkombinationer som i dag är mycket eftersökta av samlare och därför är mycket kostsamma: en svart och vit (av samlare ofta kallad zebra) och en brandgul, svart och vit, (nu vanligen känd som hallowen eller ibland clown). Conklins första desk sets kom 1926 och modellen Ensemble (kombination av reservoar- och blyertsstiftpenna) introducerades 1930.

När många andra bolag insåg att kunderna önskade modernare penndesigner introducerade också Conklin 1930 en ny mer strömlinjeformad variant av Endura: Endura Symetrik. Från början var det bara huven som var avrundad, men med åren kom hela pennan att bli mer rundad. Den fanns i en mängd olika färger: Greeen, Black and Gold, Green and Pearl, Black and Ruby, Dawn Pearl och French Blue and Cream. Pennan salufördes under hela 1930-talet.

Redan under 1920-talet producerade Conklin utpräglade budgetpennor (sub-brands) under namnet All American Pen. Den beskrevs som “a Conklin product”, men fanns inte med i bolagets vanliga kataloger. Man ville alltså behålla pennamnet Conklin för de dyrare modellerna. Liksom i fallet Endura var de första All American-modellerna flat-tops, men från och med omkring 1931 kom även denna serie att få en mer avrundad och strömlinjeformad design och dessutom förses med en plunger-filler istället för en lever-filler. Andra sub-brands var Crescent, Ottawa och Spencerian.

image_141949

 

Conklin Endura Sapphire Oversize med smala röda ränder, sent 1920-tal

 

 

 

 

conklin14

 

Conklin Endura Standard i ebonit, woodgrain med tunna röda linjer, mitten av 1920-talet.

 

 

 

 

Con2

                Conklin Endura “verd” (green) med tunna röda linjer, standard i pyroxylin                            slutet av 1920-talet

Conklin Otis5

 

 

 

 

 

 

 

Coklin Otis6

 

 

 

Conklin “Ensemble” (kombinerad reservoar- och blyertspenna) Black and Bronze, omkring 1930. Denna penna i Endurastil är intressant eftersom den egentligen borde ha haft en konformad huv (som Endura Symetrik) och den har alla övriga kännetecken som huven på Ensemblemodellen hade enligt katalogen 1929. Pennan har dock modifierats på fabriken och det finns ett emblem på huvens topp: hissbolaget Otis logga. Det tycks alltså ha varit en version som framställts direkt för företaget. Därför ser den ut som en mer klassisk Enduramodell.

 

Mycket hände i Conklins sortiment kring 1930. År 1931 kom ytterligen en helt ny Conklinmodell. Den hette Nozac (“no-sac”) och var en strömlinjeformad penna, som bland annat tillverkades i åtta-, tio- eller tolvkantig varianter med konisk huv, Pennan designades av den tjeckiskfödde Louis Vavrik. Men det fanns också helt rundade Nozac-pennor. Under sin knappt tioåriga produktion ändrades mekanismen flera gånger. Pennan var under en period en piston-filler, den första av sitt slag i Förenta staternasedan en one-stroke vacuum-filler också kallad quick-fill, och slutligen en twist-filler (som fylldes på genom att en knapp vreds runt, men liksom övriga var den ett slags piston-filler).

Nozac såldes inte minst med med argumentet att den rymde mycket mer bläck än konkurrenternas och framförallt med hur många tusen ord man kunde skriva på en påfyllning. Vissa Nozacvarianter hade till och med ett långt bläckfönster med en skala som visade ungefär hur många ord användaren skulle kunna skriva innan hon eller han behövde fylla på pennan (Word Gauge). Conklin Nozac tillverkades i tre storlekar: ladies, standard och oversize. Standardmodellen skulle räcka till 5000 ord  (5M) och en Oversize till 7000 ord (7M) utan att behöva påfyllning. Modellen fanns i en mängd olika färger och mönster, såväl enfärgade, som marmorerade, randiga och fiskbensmönstrade; de senare kallade V-line.

79a2eff2721807b1ef7014267ab7af54

 

 

Conklin Nozac Green V-line, 1930-talet

 

 

 

 

 

Trots bra och nydanande produkter hade Conklin stora och växande ekonomiska problem under 1930-talet; Nozac blev till exempel aldrig någon större succé. 1938, året då Roy Conklin avled, köptes bolaget upp, verksamheten flyttades till Chicago och produktionen av kvalitetspennorna lades ned, även om Conklinpennor, framförallt modellerna Minute Man och Glider, såldes fram till slutet av 1940-talet och namnet Conklin levde kvar ytterligare några år, dock utan något av sin forna glans. Företaget likviderades 1955.

Märket Conklin återetablerades år 2000 och idag säljer bolaget pennor som är tydligt inspirerade av de modeller som Conklin producerade under 1900-talets  första decennier, men enligt min mening inte alls med samma kvalitet.

Den ultimata monografin om Conklin är Alfonso Mur Bohigas, The Conklin Legacy (2013).

FORTSÄTT TILL DEL 3: EUROPEISKA PENNOR