Johnsonkoncernen i Latinamerika V: Fundación Johnson, Buenos Aires

Johnsonkoncernen i Latinamerika V: Fundación Johnson, Buenos Aires

1943 donerade generalkonsul Axel Ax:son Johnson 200 000 kronor till grundplåten för en stiftelse, som hade till uppgift att bygga ett sjömanshem i Buenos Aires för svenska sjömän som under kortare eller längre perioder vistades i Argentina. Stiftelsen, som grundades den 21 juli 1943, kallades Fundación Johnson. Enligt statuterna skulle stiftelsens uppgift vara “att lämna moraliskt och materiellt stöd i mesta möjliga mån inom tillåtna gränser till de sjömän av svensk nationalitet, som anlända till argentinska hamnar, varför ett Hem skall bildas, till vilka dessa kunna komma för att erhålla ovannämnda fördelar”

Enligt statuterna skulle Fundación Johnson ledas av en styrelse bestående av: a) Sveriges minister i Argentina, ordföranden för Svenska föreningen i Buenos Aires och ordföranden för Svenska hjälpföreningen i Buenos Aires; b) en representant för Johnson Line, som skulle väljas av stiftelsen grundare och hans efterträdare; samt c) tre till fem personer som valdes  genom omröstning.

Continue reading “Johnsonkoncernen i Latinamerika V: Fundación Johnson, Buenos Aires”

Johnsonkoncernen i Latinamerika IV: Johnson Acero, Argentina

Johnsonkoncernen i Latinamerika IV: Johnson Acero, Argentina

I Argentina fanns sedan 1946, vid sidan om Johnsonlinjens kontor och ett representationskontor för Avesta Jernverk också en Johnsonägd fabrik för tillverkning av produkter av rostfritt stål.  Detta bolag, med säte i Quilmes i utkanten av Buenos Aires, grundades den 15 november 1946 med namnet Johnson Acero, Sociedad de Responsabilidad Limitada (S.R.L.). Bolaget inskrevs i Registro público de Comercio de la Ciudad de Buenos Aires och efter flera modifikationer inskrevs det slutligen, den 13 oktober 1953, i Registro de Comericio de la Plata, Provincia de Buenos Aires.

Direktör för Johnson Acero mellan 1946 och 1950 var Liss Axel Lundin. Efter ett kort mellanspel av G. Bonel som tillförordnad chef, efterträddes han 1952 av Nils Schütt, som kom att leda bolaget fram till 1969.

Continue reading “Johnsonkoncernen i Latinamerika IV: Johnson Acero, Argentina”

Johnsonkoncernen i Latinamerika III: Agencia Marítima Johnson, Chile

Johnsonkoncernen i Latinamerika III: Agencia Marítima Johnson, Chile

I samband med de stora effektiviseringar som Panamakanalen innebar för sjöfarten på den sydamerikanska stillahavskusten, öppnade Nordstjernan 1914 en reguljär linje från Sverige och Norge till Chile – Johnson Line, South Pacific Service – samt en linje till San Francisco –Johnson Line, North Pacific Service. Det första Johnsonfartyget med destination San Francisco, som avgick krigssommaren 1914, seglade dock fortfarande den långa vägen via Magellans sund, eftersom kanalen inte öppnades förrän senare under året.

Det dröjde dock innan Johnsonlinjen öppnade ett eget platskontor i Chile. Mellan åren 1914 och 1937 var istället det nordamerikanska bolaget W.R. Grace & Co i Valparaiso rederiets generalagent på Sydpacifiktraden. Grace y Cia, som företaget kallades i Latinamerika, skötte alltså om Johnsonlinjens reguljära frakt- och passagerartrafik mellan Europa och Chile (Arica, Antofagasta, Valparaíso, Talcahuano), via Venezuela (La Guaira), Curaçao, Colombia (Cartagena), Panamá med den amerikanska kanalzonen, Colombia (Buenaventura), Ecuador (Guayaquil) och Peru (Callao), där Grace y Cia också hade lokala kontor.

Continue reading “Johnsonkoncernen i Latinamerika III: Agencia Marítima Johnson, Chile”

Johnsonkoncernen i Latinamerika II: Agência Marítima Johnson, Brasilien

Johnsonkoncernen i Latinamerika II: Agência Marítima Johnson, Brasilien

Rederiaktiebolaget Nordstjernan inledde sin reguljära frakt- och passagerartrafik på Brasilien år 1908, fyra år efter det att Argentina började trafikeras. Den lukrativa kaffeexporten från Brasilien var den utan tvekan viktigaste orsaken till att trafiken sattes igång och 1910 fick Nordstjernan ensamrätt på kaffetransporter från Brasilien till de norska och svenska hamnarna. Under den första tiden hade Nordstjernan ingen egen representation i Brasilien, utan firma Luiz Campos med säte i Rio de Janeiro och Santos, fungerade som rederiets generalagent fram till 1920.

I december 1919 tog generalkonsul Axel Ax:son Johnson beslut om att grunda ett brasilianskt platskontor. Kontoret skulle ha sitt säte i den viktiga hamnstaden Santos och Oscar Lundqwist utsågs till platschef. Företaget i Brasilien gavs namnet Johnson Line Agencies – Oscar Lundqwist, även om beteckningen Johnson Line Agencies verkar ha använts i dagligt tal. Vid samma tid grundade generalkonsuln tillsammans med Oscar Lundqwist också ”ett privatbolag för verksamhet i Brasilien”. Detta bolag skulle köpa fastigheter och köpa in, driva och arrendera ut jordegendomar i Brasilien.

Continue reading “Johnsonkoncernen i Latinamerika II: Agência Marítima Johnson, Brasilien”

Johnsonkoncernen i Latinamerika I: Agencia Marítima Johnson, Argentina

Johnsonkoncernen i Latinamerika I: Agencia Marítima Johnson, Argentina

Detta är den första av fem korta historiker om Johnsonkoncernen i Latinamerika. Koncernen växte fram ur handelsföretaget A. Johnson & Co (1873) och Rederi AB Nordstjernan (1890), som 1904 började sin frakt-  och passagerartrafik mellan Sverige och Sydamerika,.

De fem historikerna behandlar fyra företag och en stiftelse. Tre av dessa var förlagda till Argentina och de andra till Brasilien respektive Chile. Företagens arkiv bevaras i dag i Nordstjernans välordnade centralarkiv på Engelsbergs bruk.

Rederieaktiebolaget Nordstjernan inledde i november 1904 sin passagerar- och frakttrafik mellan Sverige och Argentina, i och med att S/S Oscar Fredrik lämnade Göteborgs hamn med destination Buenos Aires. La Plata-linjen hade startats. Det kom dock att dröja innan rederiet fick ett eget platskontor i Argentina. Från början blev konsul Pedro Christophersen Johnsonlinjens agent i La Plata-området och mellan åren 1910 och 1931 var W Allison & Bell agenter i Buenos Aires.

Continue reading “Johnsonkoncernen i Latinamerika I: Agencia Marítima Johnson, Argentina”