Introduktion till reservoarpennor
Nordamerikanska pennor
Europeiska och japanska pennor
Svenska pennor
Svenska pennannonser
Pennaspergiler
Litteraturtips och pennlänkar
Aspergil, även benämnd aspergillum, vigvattenkvast och möjligen vigvattenspridare, är ett liturgiskt föremål som används inom flera kristna traditioner, inte minst katolska. Aspergiler kan se ut på olika sätt, men det vanligaste är att de är ett litet kvastliknande föremål eller ett handtag försett med en perforerad kula, som brukas för att välsigna gudstjänstbesökare eller föremål. Vid användningen doppar prästen ofta aspergilen i ett kärl fyllt med vigvatten, ett aspersorium.
Från 1920-talet och framåt framställde flera penntillverkare i Förenta staterna reservoarpennor som kunde fungera som aspergiler, vilka präster enkelt kunde ha med sig i fickan. Istället för bläck kunde alltså bläcksäcken eller hålrummet i reservoarpennans kolv fyllas med vigvatten och istället för stift och bläckledare försågs pennaspergilerna med ett perforerat lock överst på kolven. De marknadsfördes vanligen som ”Holy Water Sprinklers.”
Produktionen av aspergiler låg i linje med företagens tillverkning av pennor för olika yrkesgrupper. Waterman tillverkade till exempel speciella pennset för läkare, sjuksköterskor, präster och ordenssystrar. Förutom reservoarpenna och stiftpenna bestod de pennset som var riktade till sjukvårdspersonal också av ett pennskal som innehöll en termometer. Pennor avsedda för präster och nunnor, som tillverkades av flera bolag, var å andra helt vanliga svarta pennor som prytts med kors.
Waterman Cleric, set med reservoarpenna och blyertsstiftpenna, 1948
Pennaspergiler salufördes ibland som en del i ett set som också innehöll en reservoarpenna, men det vanliga verkar ha varit att de såldes separat. De var framförallt tänkta som gåvor till präster från församlingsbor, men köptes också in av församlingar eller enskilda präster, framförallt katolska.
Pennbolagen verkar i regel inte ha patenterat sina aspergiler. Det var ju en enkel förändring. Gummisäck eller hålrum fylldes med vigvatten, inte bläck, och reservoaren täcktes med ett perforerat lock. 1 november 1921 lämnade dock uppfinnaren Victor G. Matre från Chicago in en patentansökan om en “Pocket Holy Water Fountain”, som i pricip var en eyedropper med hål på reservoarens lock. I ansökan tog han upp fördelarna med uppfinningen. Den var enkel att bära med sig, speciellt eftersom den var försedd med ett clips. Den var heller inte skrymmande och läckte inte. I övrigt kunde samma material och mekanismer användas som vid produktionen av vanliga reservoarpennor. Detta var möjligen ett problem för Matre, eftersom varianter på hans idé med små förändringar (speciellt om de använde påfyllningsmekanismer) kunde användas av andra utan att det vore frågan om patentintrång. Matres patent godkändes 19 juni 1923 (U.S. Patent 1,459,230).
Idag är pennaspergiler ovanliga föremål. Många har antagligen försvunnit under årens lopp, men de som bevarats och kommer ut på marknaden verkar ofta ha varit litet använda. Det är inte ovanligt att såväl originalask som bruksanvisning är bevarade och att de betraktas som “new old stock” eller är i “mint condition”. Att de är så sällsynta och därigenom eftersökta bland samlare påverkar naturligtvis priset.
Ett av de stora bolagen, Waterman, tillverkade aspergiler redan under 1920-talet och det fanns åtminstone två storlekar: 72 och 75. Aspergilen tillverkades endast i svart hårdgummi och var en eyedropper, som fylldes på med en pipett. Den hade ingen särskild inskription på kolven, men väl ett ingraverat kors ovanför clipset. Kolven hade ett lock med fem små hål. Den hade alltså uppenbara likheter med den pennaspergil som Matre patenterade 1923, men var snarast en ännu enklare konstruktion.
Det finns också en Watermanaspergil från sent 1940-tal. Den är en svart lever-filler och de enda exemplar jag har sett är försett med metallhuv. Aspergilen är prydd med samma typ av kors som finns på de samtida Watermanpennor som var avsedda för präster respektive ordenssystrar (se ovan), men på aspergilerna är korset placerat på kolven, inte på huven.
Waterman 75
Watermans senare aspergil (sent 1940-tal)
Parker kom in på aspergilmarknaden omkring ett decennium efter Waterman. 1935 introducerade Parker sin första pennaspergil. Det var en Vacumaticmodell som på ytan såg precis likadan ut som en vanlig penna, men istället för en spets hade den ett lock med fyra små hål överst på kolven och nedre delen av kolven var helt rak; den hade inte en facettslipad “jewel” som andra modeller. Som många andra Vacumaticmodeller var aspergilerna tillverkade i randig och halvtransparent celluloid och prästen kunde därigenom se hur mycket vigvatten som fanns kvar om han höll upp den mot ljuset. På toppen av huven fanns ett guldkors och kolven var märkt ”Parker Holy Water Sprinkler”. Inte sällan graverades de också med prästens namn.
Vacumaticaspergilen tillverkades i ett oversizeformat och rymde alltså en hel del vigvatten. Den kostade 5 USD och salufördes enligt katalogen 1935 i två färger: Laminated Black och Emerald Green. Ytterst få gröna modeller är bevarade. Det finns också enstaka kanadensisktillverkade exemplar i Burgundy Pearl och Silver Pearl, men de återfinns inte i några kataloger och kan helt enkelt vara prototyper. Svart var inte oväntat den mest självklara prästerliga färgen.
Även om inga försäljningssiffror är tillgängliga var de åtminstone inledningsvis populära. I Parkergrams 1935 skrev George S. Parker till återförsäljarna: “Already a large number of these Sprinklers have been sold in all parts of the world. Our London Office, for instance, just told us that they had an inquiry from Ireland for five gross of these and sent in an order for several dozen preliminary to the expectant order.” Hans förhoppningar om försäljningsframgångar var höga: “Wherever there is a Catholic church there is a market for the Sprinklers. Many Catholic families are provided with Holy Water in the home, and there is no more convenient way of keeping this than with one of the Holy Water Sprinklers, so that the use of these Sprinklers are not confined solely to the priest.”
Direktör Parker introducerar Vacumaticaspergilen i Parkergrams 1935:3
Det är inte känt hur länge Parker tillverkade aspergiler, men det finns enstaka exemplar i Senior Maxima-storleken, som tillhör andra generationen Vacumatic och tillverkades från och med 1937. Om Vacumaticaspergilen verkligen såldes i stora volymer verkar väldigt många ha försvunnit. Det är mycket få som dyker upp på marknaden och då betingar de mycket höga priser. För en specialartikel, se David Isaacson “Parker Holy Water Sprinkler and Thermometer” i Fountain Pen Journal vol. 5:2 (2019).
Nästan tre decennier efter Vacumaticmodellen, 1962, lanserade Parker en ny pennaspergil. Den var en del av deras VP-serie, där VP stod för Very Personal. Även denna aspergil såg på utsidan ut som en helt vanlig penna men när användaren tog av huven uppenbarade sig en liten nattvardskalksliknande guldfärgad topp, som var försedd med ett hål varifrån vigvattnet kom ut. Påfyllningsmekanismen var densamma som på den mycket populära Parker ’51’:an, alltså en bläcksäck av plastmaterialet pli-glass som fylldes genom att användaren tryckte ned en liten metallstång ett par gånger.
VP-aspergilen tillverkades endast i svart, men det fanns två olika typer av gravyr på kolven: ett stiliserat kors respektive ett kristusmonogram, alltså de grekiska bokstäverna X (chi) och P (rho). De tillverkades även med två huvvarianter: en i rostfritt stål med guldfyllt pilclips (7,50 USD) och en med guldpläterad huv (12,50 USD). Aspergilerna såldes ibland tillsammans med matchande reservoar-, blyertsstift- och kulspetspennor. Av de aspergiler man trots allt ser på marknaden är Parker VP utan tvekan den vanligaste.
Så sent som i början av 1990-talet tillverkade Parker dessutom en svart Duofoldaspergil, men den stannade på prototypstadiet och marknadsfördes aldrig.
Förutom de riktigt stora bolagen tillverkade flera mindre pennfabrikanter i Förenta staterna aspergiler. De mest kända producerades av Chilton, LeBoeuf, Pick och Royal.
Long Islandbolaget Chiltons pennaspergil kom i mitten av 1930-talet. Det är en sober svart modell i celluloid som inte har något clips eller inskription, men väl eleganta kors i sterlingsilver på såväl kolv som huv. Vigvattnet fylldes på med Chiltons vanliga mycket intrikata pneumatiska mekanism.
Chiltons aspergil. Bildkälla: www.sanchezalamopens.blogspot.com
LeBoeuf var ett kvalitetsmärke som tillverkades i West Springfield, Massachusetts. Deras aspergilmodell, The Holy Water Asperges, som började tillverkas omkring 1932 är rejält tilltagen, med bred omkrets. Den var enligt samtida reklammaterial “designed and perfected by the original Eugene LeBoeuf whose name is borne by a famous Fountain Pen” och tillhandahölls i tre färger: svart, vit och gray pearl. Den var liksom LeBoeufs samtida pennor en sleeve-filler tillverkad i metallförstärkt celluloid och kostade mellan 2,50 och 3,50 USD beroende på färg.
LeBoeufaspergilen var försedd med ett brett eller två smalare guldband och ett lätt välvt korsformat guldclips och kolven var märkt ”Holy Water Sprinkler”. Den levererades i en speciell silverfärgad ask som hade texten ”Holy Water Asperges by LeBoeuf.” Aspergilen såldes ibland tillsammans med en reservoarpenna som på ytan såg exakt lika dan ut och en blyertsstiftpenna i samma längd.
LeBoeuf Holy Water Asperges Pamphlet, ca 1932. Bildkälla: https://pencollectorsofamerica.org/reference-library/d-o/
Royal, som var ett mindre bolag i Providence, Rhode Island, tillverkade under 1920- och 1930-talet en pennaspergil i svart vulkaniserat gummi. Den hade en bred guldfärgad ring och liksom LeBoeufs modell hade den ett välvt korsformat clips, men Royals version var mer elaborerad och hade inskriptionen ”Asperges me Domine”, som är inledning på en latinsk antifon som användes i den äldre romersk-katolska mässordningen. Royals modell var en bulb-filler och kolven har ett guldfärgat lock med ett korsformat hål.
En pennaspergil som hade en liknande design som Royal, som också tillverkades i Providence, Rhode Island, och av samma bolag, marknadsfördes under namnet Welsh. Det välvda korset med inskriptionen är detsamma, men detta exemplar är försett med en huv i metall. Royal tillverkade dessutom aspergiler under produktnamnet Doyle.
Penntillverkaren Pick i Cincinnati, Ohio sålde en pennaspergil som hade en mycket enkel design. Den var en eyedropper i vulkaniserat gummi. Aspergilen hade ett vanligt enkelt guldfärgat clips (ibland också ett guldfärgat band), men toppen av huven var prydd med ett guldfärgat kors. De flesta aspergiler som Pick tillverkade var svarta, men det fanns åtminstone också en marmorerad grå-svart-röd variant i celluloid.
Varianter av Picks pennaspergil. Bildkällor: www.worthpoint.com och www.pinterest.com
Förutom pennaspergiler tillverkade av större eller mindre kända pennbolag finns också enstaka exempel på aspergiler som inte försetts med något tillverkarnamn (no-name pens) eller där det är frågan om huruvida namnet på inskriptionen verkligen är ett företagsnamn eller bara ett modellnamn.
Ett exempel på det senare är en pennaspergil, troligen en 30-talsmodell, som är märkt Fountainette men också med “Pat’d 6-19-23”, alltså datumet för Victor G. Matres patent. Den är en eyedropper med perforerat lock och ett gulfärgat kors på undersidan. Jag har sett två olika versioner av denna Fountainette. Den ena har inget band på kolv eller huv, men clipset i nickel har blomornament. Den andra har ett brett guldfärgat band på huven och ett guldfärgat clips.
Pennaspergiler som helt saknar namninskriptioner (no-name pens) är däremot relativt enkla modeller, men de skiljer sig inte märkbart från en del av de större tillverkarnas.
En “Fountainette”. Bildkälla: www.worthpoint.com
En anonym pennaspergil. Bildkälla: www.munsonpens.wordpress.com
Ett gränsfall i denna presentation av pennaspergiler är de modeller som tillverkades av Gorham Manufacturing Company, ett företag som inriktade sig på silverföremål med centrum i Providence och New York. De tillverkade bland annat vackra dip pens och senare också blyertsstiftpennor i silver, dock inga reservoarpennor. På 1930-talet producerade de en stilren aspergil i sterlingsilver. Den hade ett clips men liknade inte de pennor företaget producerade.
Såvitt vi vet verkar produktionen av pennaspergiler alltså ha varit i det närmaste helt koncentrerad till Förenta staterna, men det finns till exempel också anonyma modeller i sterlingsilver som troligen är tillverkade i Frankrike och möjligen också i Belgien. Och även idag tillverkas pennliknande aspergiler i metall, inte helt olika Gorhams modell. Skillnaden är dock att de snarast utgörs av rör med ett clips; de är inte varianter av existerande pennmodeller och tillverkas heller inte av pennfabrikanter.
Även om jag har lyckats identifiera en hel del pennaspergiler är uppgifterna om dem inte så fullödiga och kunskapsluckorna är stora. Men det är svårt att komma vidare eftersom källmaterialet, till exempel bolagens kataloger, i den mån de överhuvudtaget existerar, inte ger mycket information och eftersom pennaspergiler, speciellt från de mindre bolagen, dyker upp på marknaden såpass sällan. Möjligen fanns det ännu fler mindre bolag i Förenta staterna som tillverkade dessa föremål och vi vet, som sagt, mycket litet om den eventuella europeiska produktionen. Ännu mindre vet vi om försäljningen av aspergilerna och det faktiska användandet av dessa föremål.
Magnus Lundberg 