Under de senaste två decennierna har jag recenserat ett sjuttiotal böcker i facktidskrifter och kanske ytterligare ett dussin i dagspress. Recensioner är en genre som inte väger tungt i den akademiska världen. Oftast tillerkänns de inget värde överhuvudtaget. Det är inte karriärmässigt smart för en oetablerad akademiker att lägga mycket tid på att recensera böcker.
Det är synd. Jag menar att recensioner är en väsentlig del av vetenskapandet. De innebär, i den bästa av världar, ett en läsare på ett seriöst och rättvisande sätt introduceras för en annan forskares vedermödor. Ingen, ens specialisten, har möjlighet att ha överblick över allt som publiceras inom ett fält, om det inte är extremt smalt. Läsaren kan alltså uppmärksammas på böcker som hon inte kände till tidigare, men hon kan också få kunskaper om ämnen som ligger långt ifrån hennes vanliga intresseområden utan att ha möjlighet, tid eller lust att ta sig an boken i sig.
Att på ett noggrant och eftertänksamt sätt referera andras tankemödor är inte det enklaste. Det är en mer kvalificerad verksamhet än vad som ofta påstås. Att skickligt och ärligt, och med egna ord och infallsvinklar, redogöra för vad någon annan skrivit är en svår konst som kräver träning.
Visst kan, och bör, recensioner innehålla kritiska anmärkningar, men det är min erfarenhet att recensioner i specialtidskrifter ofta tenderar att bli för gnälliga. Ibland kan recensentens käpphästar bli så många att de helt döljer vad boken överhuvudtaget handlar om och mängden detaljanmärkningar kan få närmast komiska proportioner.
Visst kan jag presentera invändningar och kritik. Det jag har svårast för är när författaren inte brytt sig om att få överblick över tidigare forskning och påstår att det egna arbetet är nydanande fastän den inte är det. Ett annat irritationsmoment är om författaren varit alltför bekväm i sitt materialletande eller staplar ”möjligen” och ”kanske” på varandra så att resultatet inte blir något annat än spekulationer. Något som också retar mig är förlag som inte verkar ha gjort något med texten innan den gått till tryck, men ändå inte drar sig för att sätta en ordentlig prislapp på boken. Genom årens lopp har jag nog klagat mer på förlag än på innehållet böcker.
För att kunna göra skriva en seriös och rättvisande recension krävs utrymme. Tyvärr finns det sällan sådana möjligheter. Många internationella specialtidskrifter accepterar bara bidrag på en trycksida eller till och med ännu mindre. De blir närmast meningslösa.
Samtidigt finns det undantag. På svenska är understreckarna i Svenska Dagbladet sedan över hundra år en fristad för mycket detaljerade reflektioner om nyutkommen litteratur. Inom det engelska språkområdet finns trotjänarenTimes Literary Supplement, där recensioner ibland får vara flera understreckare långa och läsaren kan lära sig mycket om ämnen som hon inte visste fanns, än mindre kunde något om. Såväl understreckarna som bidragen i TLS är snarare essayer som utgår från en eller flera böcker än strikta recensioner och för mig är detta recensionsidealet.
De flesta av de recensioner jag skrivit, ett fyrtiotal, har publicerats i Kyrkohistorisk Årsskrift, där recensioner sedan starten år 1900 haft en stark ställning. Den som läser årsskriften får en god överblick över kyrkohistoriskt relevant forskning i Sverige och övriga nordiska länder, men även forskning om andra delar av världen uppmärksammas.
Själv har jag alltid skrivit om ”de andra delarna.” Främst har det handlat om Latinamerika från 1500-tal till nutid, men jag har också skrivit en hel del om Asien och Oceanien. Framförallt har mina bidrag handlat om Katolska kyrkan, men jag har också närmat mig grupper som kväkare, herrnhutare och nya religiösa rörelser. De flesta recensioner ligger på mellan 1500 och 2000 ord. På tok för långa skulle nog en del säga.
Nedan har jag sammanställt det fyrtiotal recensioner jag publicerat i Kyrkohistorisk årsskrift de senaste dryga femton åren, mer precist mellan 2007 och 2023. Här är filen:
I sammanhanget vill jag också uppmärksamma den intresserade att bli medlem i Kyrkohistoriska föreningen och därigenom få årsskriften. Uppgifter om föreningens verksamhet och hur du bli medlem finner du här: www.kyrkohistoria.org
Magnus Lundberg 