Martin de Porres: Ras och helighet i kolonialtid och nutid

I många katolska kyrkor runt om i världen kan man se bilder och statyer av en mörkhyad man, med en kvast i handen, och klädd i svart och vit dräkt. Vid sidan om honom finns ofta en katt, en hund och en råtta som äter ur samma skål. Nedanför statyn har människor lämnat kvar brev, bilder och föremål, som tack för att de eller deras anhöriga har tillfrisknat med hans hjälp. Medaljer med hans bild är populära, liksom barnböcker, målarböcker och serietidningar. Mannen är det peruanska helgonet Martín de Porres (1579-1639), en dominikansk lekbroder som levde större delen av sitt liv i Lima. Men hans väg till helgonskap var lång. Undersökningarna av hans helighet inleddes strax efter hans död, men han blev inte kanoniserad förrän 1962.

Continue reading “Martin de Porres: Ras och helighet i kolonialtid och nutid” →

ICA-historier

För ett dussin år sedan arbetade jag i ett projekt om ICA:s historia som drevs av det som i dag heter Centrum för Näringslivshistoria Projektet resulterade i en dvd-skiva, som dokumenterade ICA:s historia med en mängd artiklar, bilder och filmer. Innehållet och många nya texter och bilder finns på sajten Ica-historien

Själv skrev jag ett tjugotal artiklar om ICA-historier som behandlade de mest skiftande ämnen:

Amerikansk ring återfunnen i Västergötland

Broschyr om förhållningsregler

Domeijs butik i Ruskträsk

Ekström & Lefflers – Eols föregångare

Etisk konsumtion

Continue reading “ICA-historier” →

Johnsonkoncernen i Latinamerika V: Fundación Johnson, Buenos Aires

1943 donerade generalkonsul Axel Ax:son Johnson 200 000 kronor till grundplåten för en stiftelse, som hade till uppgift att bygga ett sjömanshem i Buenos Aires för svenska sjömän som under kortare eller längre perioder vistades i Argentina. Stiftelsen, som grundades den 21 juli 1943, kallades Fundación Johnson. Enligt statuterna skulle stiftelsens uppgift vara “att lämna moraliskt och materiellt stöd i mesta möjliga mån inom tillåtna gränser till de sjömän av svensk nationalitet, som anlända till argentinska hamnar, varför ett Hem skall bildas, till vilka dessa kunna komma för att erhålla ovannämnda fördelar”

Enligt statuterna skulle Fundación Johnson ledas av en styrelse bestående av: a) Sveriges minister i Argentina, ordföranden för Svenska föreningen i Buenos Aires och ordföranden för Svenska hjälpföreningen i Buenos Aires; b) en representant för Johnson Line, som skulle väljas av stiftelsen grundare och hans efterträdare; samt c) tre till fem personer som valdes genom omröstning.

Continue reading “Johnsonkoncernen i Latinamerika V: Fundación Johnson, Buenos Aires” →

Johnsonkoncernen i Latinamerika IV: Johnson Acero, Argentina

I Argentina fanns sedan 1946, vid sidan om Johnsonlinjens kontor och ett representationskontor för Avesta Jernverk också en Johnsonägd fabrik för tillverkning av produkter av rostfritt stål. Detta bolag, med säte i Quilmes i utkanten av Buenos Aires, grundades den 15 november 1946 med namnet Johnson Acero, Sociedad de Responsabilidad Limitada (S.R.L.). Bolaget inskrevs i Registro público de Comercio de la Ciudad de Buenos Aires och efter flera modifikationer inskrevs det slutligen, den 13 oktober 1953, i Registro de Comericio de la Plata, Provincia de Buenos Aires.

Direktör för Johnson Acero mellan 1946 och 1950 var Liss Axel Lundin. Efter ett kort mellanspel av G. Bonel som tillförordnad chef, efterträddes han 1952 av Nils Schütt, som kom att leda bolaget fram till 1969.

Continue reading “Johnsonkoncernen i Latinamerika IV: Johnson Acero, Argentina” →

Johnsonkoncernen i Latinamerika III: Agencia Marítima Johnson, Chile

I samband med de stora effektiviseringar som Panamakanalen innebar för sjöfarten på den sydamerikanska stillahavskusten, öppnade Nordstjernan 1914 en reguljär linje från Sverige och Norge till Chile – Johnson Line, South Pacific Service – samt en linje till San Francisco –Johnson Line, North Pacific Service. Det första Johnsonfartyget med destination San Francisco, som avgick krigssommaren 1914, seglade dock fortfarande den långa vägen via Magellans sund, eftersom kanalen inte öppnades förrän senare under året.

Det dröjde dock innan Johnsonlinjen öppnade ett eget platskontor i Chile. Mellan åren 1914 och 1937 var istället det nordamerikanska bolaget W.R. Grace & Co i Valparaiso rederiets generalagent på Sydpacifiktraden. Grace y Cia, som företaget kallades i Latinamerika, skötte alltså om Johnsonlinjens reguljära frakt- och passagerartrafik mellan Europa och Chile (Arica, Antofagasta, Valparaíso, Talcahuano), via Venezuela (La Guaira), Curaçao, Colombia (Cartagena), Panamá med den amerikanska kanalzonen, Colombia (Buenaventura), Ecuador (Guayaquil) och Peru (Callao), där Grace y Cia också hade lokala kontor.

Continue reading “Johnsonkoncernen i Latinamerika III: Agencia Marítima Johnson, Chile” →

Johnsonkoncernen i Latinamerika II: Agência Marítima Johnson, Brasilien

Rederiaktiebolaget Nordstjernan inledde sin reguljära frakt- och passagerartrafik på Brasilien år 1908, fyra år efter det att Argentina började trafikeras. Den lukrativa kaffeexporten från Brasilien var den utan tvekan viktigaste orsaken till att trafiken sattes igång och 1910 fick Nordstjernan ensamrätt på kaffetransporter från Brasilien till de norska och svenska hamnarna. Under den första tiden hade Nordstjernan ingen egen representation i Brasilien, utan firma Luiz Campos med säte i Rio de Janeiro och Santos, fungerade som rederiets generalagent fram till 1920.

I december 1919 tog generalkonsul Axel Ax:son Johnson beslut om att grunda ett brasilianskt platskontor. Kontoret skulle ha sitt säte i den viktiga hamnstaden Santos och Oscar Lundqwist utsågs till platschef. Företaget i Brasilien gavs namnet Johnson Line Agencies – Oscar Lundqwist, även om beteckningen Johnson Line Agencies verkar ha använts i dagligt tal. Vid samma tid grundade generalkonsuln tillsammans med Oscar Lundqwist också ”ett privatbolag för verksamhet i Brasilien”. Detta bolag skulle köpa fastigheter och köpa in, driva och arrendera ut jordegendomar i Brasilien.

Continue reading “Johnsonkoncernen i Latinamerika II: Agência Marítima Johnson, Brasilien” →

Johnsonkoncernen i Latinamerika I: Agencia Marítima Johnson, Argentina

Detta är den första av fem korta historiker om Johnsonkoncernen i Latinamerika. Koncernen växte fram ur handelsföretaget A. Johnson & Co (1873) och Rederi AB Nordstjernan (1890), som 1904 började sin frakt- och passagerartrafik mellan Sverige och Sydamerika,.

De fem historikerna behandlar fyra företag och en stiftelse. Tre av dessa var förlagda till Argentina och de andra till Brasilien respektive Chile. Företagens arkiv bevaras i dag i Nordstjernans välordnade centralarkiv på Engelsbergs bruk.

Rederieaktiebolaget Nordstjernan inledde i november 1904 sin passagerar- och frakttrafik mellan Sverige och Argentina, i och med att S/S Oscar Fredrik lämnade Göteborgs hamn med destination Buenos Aires. La Plata-linjen hade startats. Det kom dock att dröja innan rederiet fick ett eget platskontor i Argentina. Från början blev konsul Pedro Christophersen Johnsonlinjens agent i La Plata-området och mellan åren 1910 och 1931 var W Allison & Bell agenter i Buenos Aires.

Continue reading “Johnsonkoncernen i Latinamerika I: Agencia Marítima Johnson, Argentina” →

Det mexikanska Nya Jerusalem

Genom åren har jag sysslat en hel del med katolsk traditionalism, speciellt i den spanskspråkiga världen. 2015 skrev jag en kort artikel om en traditionalistisk kommunitet, en “helig stad”, som ligger i provinsen Michoacán i Mexiko och benämns Nueva Jerusalén, Nya Jerusalem. Den har sin grund i en serie uppenbarelser av jungfru Maria och en rad andra helgon från 1973 och framåt. Kommuniteten har många gånger varit skådeplatsen för, ibland våldsamma, sammandrabbningar mellan olika schatteringar och grupper av personer som ledarna uppfattar som heterodoxa har drivits ut. Trots detta har inte polismyndigheten eller andra delar av det mexikanska samhället ingripit.

Läs artikeln här

Testimony by a former Palmarian nun

Maria Hall

Reparation: A Spiritual Journey

Haven Pablishing, 2015

Maria Hall is from Auckland, New Zealand. After some time in a Roman Catholic order in the late 1970s, she spent eight years as a nun in the Palmarian Church, a religious group which by that time had its hadquarters in Seville and Palmar de Troya in Spanish Andalusia. It is a very closed group with roots in the Roman Catholic Church, which has its own pope and has developed increasingly different teachings. Maria Hall left the Palmarians in 1990. She tells her life story in her new book Reparation: A Spritual Journey, which is the first longer text, written by a former Palmarian nun.

Having read the book, I wrote a message to her, parts of which I publish here:

“I was deeply moved when reading your book: Reparation, a spiritual journey. It is very interesting to see how life can turn out with or without our active choices.

Reading about your time in the Roman Catholic convent, I, of course, recognize the Catholic culture of silence and secrecy, and how relatively little women religious are valued by church authorities.

—

The life in Palmar, as you describe it, feels so claustrophobic. There seemed to be very little charity within the order and a lot of focus on suffering and reparation. Sleep-deprivation, too much or too little food, very hard work, and the enormous amount of prayers and other pious practices make for a very tough life. I also note the almost total invisibility of Pope Gregory, and that Father Isidoro María really was the puppet master Continue reading “Testimony by a former Palmarian nun” →

Bibliography on the Palmarian Church

Here is a select bibliography of published works on the Palmarian Catholic Church.

Alonso, Javier & Rafael Canales. 1976. El Palmar de Troya: Festival del integrismo. Madrid: Sedmay Ediciones.

Barrios, Manuel & María Teresa Garrido Conde. 1976. El apasionante misterio del Palmar de Troya. Barcelona: Planeta.

Beltrán y Bachero, José Carlos. 1989. “Unerlaubte bzw. ungültige Priester und Bischofsweihen in El Palmar de Troya.” Pp. 419-433 in Ius et historia: Festgabe für Rudolf Weigand zu seinem 60 Geburtstag. Würzburg: Echter.

Cadoret-Abeles, Anne. 1981. “Les apparitions du Palmar de Troya: Analyse antropologique d’un phénomène religieux.” Mélanges de la Casa de Velázquez 17, 369-378.

Cebolla López, Fermín. 1976. El vidente ciego: Cisma sin teólogos en El Palmar de Troya. Bilbao: Editorial CLA.

Garrido Vázquez, Moisés. 2004. “El Palmar de Troya: 35 años de cisma.” Chapter 6 in El negocio de la Virgen, Madrid: Ediciones Nowtilus.

Garrido Vázquez, Moisés. 2008. “El Palmar de Troya: Cuatro décadas de integrismo mariano”, Misterios y fenómenos insólitos 84, 4-12. Accessed from on 12 August 2015

Gómez Burón, Joaquín & Antonio Martín Alonso 1976. El enigma de El Palmar de Troya, Barcelona: Editorial Personas.

Hall, Maria. 2015. Reparation: A Spiritual Journey, Haven Publishing, 2015.

Continue reading “Bibliography on the Palmarian Church” →

Magnus Lundberg

Church and Mission Historian